torsdag 14 oktober 2010

Award...

(er)...har jag fått! Hela två stycken - tänka sig!;-) Jag är himla glad och lite, lite rörd över de fina motiveringarna.



Viktorias motivering: 
Bara 33 år gammal fick Elisabeth en aggressiv HER2-positiv bröstcancer. Elisabeth låg ca 2 månader före mig i behandling och när jag skulle börja med mina första cellgifter satt jag och googlade på biverkningar. Då hittade jag Elisabeths blogg. Jag skrev ett inlägg på hennes blogg som hon svarade på ganska omgående och sedan har det bara rullat på - jag har fått en fantastisk vän som jag inte bara delar BC med utan humor, galenskap och många värderingar. I sin blogg har Elisabeth på ett intressant och detaljerat sätt beskrivit sin resa. Hon har inte bara återgivit fakta utan även släppt in oss i sitt innersta rum och fått ta del av hennes känslor.

Ingrids motivering:
Kära Elisabeth! Du var en av dom första som kommenterade i min blog - och jag kommer inte att glömma hur härlig din komentar var att lesa- det var en slik entusiasm över den- o förvåningen över att vi båda två är "norskor " !! Du utstrålar en energi och positivitet i dina kommentarer som jag gillar mycket - och jag hoppas inte det tar för lång tid innan vi möts - o även Viktoria !

Nu skulle jag svara på tre stycken frågor.

1. Vad känns viktigt för dig?
Ja, vad ska man säga - det är ju självklart min familj. Min underbara klippa till man och mina små tjejer. Dom ger mig verkligen allt. Varje dag.
Fast det är ju mycket som känns viktigt för mig. Jag har ju mera familj och vänner vars stöd och hjälp har kännts ovärderlig.  Min hälsa (näää, verkligen??;-)). Mitt jobb...ja faktiskt. Har världens bästa jobb med världens bästa kollegor.
Nu får det minsann räcka på denna punkten!

2. Vilken är din älsklingsfärg?
Från en mycket "luddig" fråga går vi direkt till en mycket konkret en...;-)
Tror jag får svara grön. Inte så mycket klargrön, utan mera dov grön. Även limegrön faktiskt. Grönt är skönt, helt enkelt!!

3. Vilka tre vänner vill du ge detta pris till?

Nu blir det lite "klubben för inbördes beundran" det här, men faktum är att dessa tre tjejer har gett mig så mycket! Två av de har jag redan träffat IRL flera ggr och den tredje hoppas jag träffa snart!

Viktoria - Annika - Ingrid

Ni tjejer lyfter mig!
Viktoria har jag vetat om längst. Vi har delat det mesta, förutom säng... Ha ha ha!! Nu ska vi kanske snart dela sovrum iaf;-)  Skämt åsido så upptäckte vi att förutom att vi bor bara 10 min ifrån varandra så har vi en sjukdomshistoria som ser ungefär likadan ut. Vi "delade" samma kirurg, samma onkolog, samma studie, skulle haft samma sköterska, hamnade i samma arm i studien.
Vi har lunchat och fikat och ältat och ältat. Helt underbart!

Annika är jobbarkompisens syster som har blivit så nära! Det är underligt hur man kan komma så nära en annan människa så snabbt. Vi har också träffats ett par gånger och nu är det snart dags igen. Det är en fröjd!

Ingrid är bloggaren som kom sent, men gott! ;-)  Där var minsann en tjej till som verkligen kunde skriva. Och vilken historia hon kan berätta... Hoppas du får nån form av upprättelse, Ingrid!
Jag hoppas även att vi snart kan få till att träffas allihop. Erbjudandet om våningen ligger och pyr - vi väntar bara på rätt tillfälle;-)

Till sist vill jag bara lägga till en tjej till som är värd en award. Linda - en kvinna med mod och mer styrka än vad många besitter.


Ikväll ska jag få gå på Singin' in the rain... det ska bli kul minsann!!

Kram på er allihop!
Elisabeth

söndag 3 oktober 2010

Fortsättning...

....utlovades ju - här kommer den;-)

det var ett mycket upplyftande möte på onkogenetiska i Lund. Dels är det en otroligt kompetent läkare och dessutom har han ett stort mått av empati.

Han gick igenom den gjorda riskbedömningen med mig och kunde konstatera att det inte fanns någon mutation vare sig på BRCA 1 eller 2. Det är ju super! Det betyder att jag kan andas ut när det gäller mina äggstockar iaf. Det finns ju en ganska stor risk för det också om man skulle ha en mutation i ovan nämnda gener. (typ 50-60% i BRCA1 och (tror jag) ca 30% i BRCA2)

Däremot har jag tydligen en relativt stor risk för att få bröstcancer även i det andra bröstet, ca 25% fram till jag är 80 år. Nu kan det ju tyckas att det inte är en särskilt stor risk, men det är ändå 1 av 4. Själv tyckte jag att det var rätt ok siffror och sa att om jag lever till jag är 80 ska jag kunna acceptera att dö av bröstcancer då. Varpå han sa att "du är ju frisk, det är klart att du ska leva tills du blir 80!" Varför ska du riskera att få bc då?


Han sade åt mig att använda informationen med omsorg - det verkade som han nog tyckte att jag nog borde ta bort det andra bröstet också. Dock verkar risken för att få det nu, relativt sett, liten. Isf kommer jag nog vänta tills det blir aktuellt med en rekonstruktion. Dvs om ca 2-2 1/2 år.
Under den tiden ska jag gå på mammografi + ultraljud en gång pr år.

Han berättade lite om forskningen och andra trevligheter - jag gillar ju information och tycker det är mycket intressant att lyssna till.
Det är ju så att Herceptin som jag får var 3. vecka är så nytt att det inte finns mycket statistik. Hur långtidsöverlevnaden kommer vara osv. Han verkade dock vara full av tillförsikt, och det känns ju bra!
De VET ju att det är ett dundermedel som  gör underverk.

Jag glömde fråga om tjejernas risker... Känns ju kul - snacka om att vara egofixerad;-)
Kommer ringa de imorgon för att om möjligt få prata med nämnda läkare, evt att han kan kolla upp det och återkomma. Rätt angeläget...

Nu ska jag jobba lite - även om det är söndag;-)
Kram på er allihop!
Elisabeth