måndag 31 maj 2010

Herceptindags

Nyss hemkommen från sjukhuset där det idag var dags för en ny dos med antikroppar. Det gick som vanligt hur bra som helst.
Dock var det lite jobbigt att gå in där idag. Har inte riktigt varit med om den känslan förut - har ju "hört hemma" där då, men idag kändes det helt fel!
Helt fel att gå in och se alla människor i sina sängar - med tomma blickar eller blundande med en kräkpåse nära till hands. Alla öden.
Det är ju inte jag nu. Jag är frisk! Jag vill vara frisk!! Jag vill inte behöva gå dit mer.
Som tur var slapp jag ligga i en säng på en av salarna, utan jag fick en stol istället. Det tar ju inte så lång tid.
Då kändes det lite bättre - mindre sjukt, på nåt sätt.

Imorgon ska jag jobba. Åka iväg på gruppdag. Jag har varit lite låg några dagar och just nu undrar jag om jag fixar att komma tillbaka? Samtidigt längtar jag efter normalitet.
Har fått möjligheten att samåka imorgon, men känner just nu att jag inte "pallar". Jag måste nog ha chansen att åka hem själv, om det inte funkar. Tror att det kommer gå hur bra som helst, men om jag inte har möjligheten att åka hem så kommer det ligga och gnaga. Så är det ju alltid, eller hur? Om man är rädd man inte kan sova och får sovtabletter...ja då sover man sååå gott med tabletterna i byrålådan;-)
Förmodligen kommer jag hem imorgon eftermiddag mycket trött och mycket glad!

Nu ska jag dricka lite kaffe och sedan ta en promenad.
Kram på er alla!!
Elisabeth

söndag 30 maj 2010

Mascara....

...det är lycka det!!!! ;-)

Nu när jag gjorde mig i ordning innan vi ska åka till farmor och farfar så upptäckte jag att jag kunde få på yttepyttelite mascara på mina yttepyttesmå fransar....
De är inte längre än två millimeter, men det gick!!! Jag fick till och med ansa mina ögonbryn...och det kändes då jag gjorde det! ;-)

I fredags pratade jag mycket länge med Annika i Göteborg. Så underbart trevligt!! Det gör gott att prata med dessa bröstsystrar....verkligen gott!

Imorgon är det dags för ny behandling med antikroppen herceptin. Och på tisdag ska jag jobba! Jag börjar på 50% nu ett par veckor innan jag går på semester över sommaren. Det känns jättebra att komma tillbaka. Och jättebra att det blir en riktig mjukstart;-)

Vecka 24 ska jag på rehabilitering på Lydiagården i Höör. Alla säger att det är helt underbart och att de aldrig har skrattat - eller gråtit - så mycket någonsin... Det blir jättebra tror jag, även om jag känner mig rätt så rehabiliterad redan;-)

Nu ska vi åka! Kram på er allihop!
Elisabeth

Ps jag fick frukost på sängen imorse. Mackor formade som en gumma, en stjärna och ett hjärta. Jag ÄR lyckligt lottad!! :-D

onsdag 26 maj 2010

Champagne och jordgubbar...

...har vi förtärat idag. Tjejerna fick grädde och socker till och njöt ljudligt!! ;-)
Sedan cyklade vi ner till byn och åt god mat på restaurang. En himla mysig eftermiddag/kväll och ett bra avslut. Ett bra firande!

Nu är jag fortfarande så mätt att jag måste lägga mig på soffan;-)

Kram på er alla!!!
Elisabeth

Snart så....

....är jag klar...färdigbehandlad....
Det känns helt underbart och liiite märkligt. Visserligen ska jag fortsätta med mitt herceptin var tredje vecka, men förutom det så har jag inga fler behandlingar efter imorgon.
Jag tänkte ta med lite fikabröd till de underbara sköterskorna på strål - det är de verkligen värda!

Tankerna har varit många runt det faktum att jag är klar nu. Nu har vi gjort vad vi kan och jag har klarat det bra. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv - tycker att jag gjort ett sjuhelsikes jobb och en lång resa, både kroppsligen och mentalt. Jag både är och är inte samma person som i slutet på augusti förra året hittade knölen i mitt bröst.
Jag har fått nya vänner, blivit överraskad över hur många människor som genuint bryr sig, och jag har förstått att livet är så skört, så skört.
Man skulle kanske tro att jag, som förlorade min mamma till cancern då jag bara var 14, redan visste det, men man glömmer så lätt. Precis som att jag kan tycka att jag borde tjata och skälla mindre på mina barn - men man är inte mer än människa och kommer inte alltid ihåg hur snabbt saker kan förändras.
Det är det jag menar med att livet efter en cancerdiagnos förändras, men ändå inte - man får en medvetenhet om att man måste ta till vara alla vardagarna eftersom de är vad du har, vad du kommer få. Samtidigt kan man inte släppa allt, livet måste ju fungera och man måste vara mamma och ibland (ofta?) innebär det att man måste tjata också;-) 

Tjejerna har klarat sig genom denna perioden med bravur. Jag har ofta varit så imponerad av deras förmåga att acceptera situationen. Deras långa veckor hemma med varandra. De har lekt så bra tillsammans och det har gjort att våra dagar som vuxna blivit så otroligt mycket enklare. Det känns så skönt att veta att de har varandra. Visst har det varit jobbiga dagar också, både för vuxna och barn, men allt i allt så har vi kommit ut på andra sidan rätt helskinnade. (ja, inte jag då, men det var väl bara väl och bra att bli av med den dumma äckliga bajs-tutten...;-)!!!)

Och C...., min klippa!!! Vad skulle jag gjort utan honom? Det är inte helt enkelt att gå igenom en sådan tuff behandling som ett par, men vi har minsann klarat det. Jag har hela tiden vetat att han är bäst, men nu var det verkligen upp till bevis;-) Och som han fixade den utmaningen.... Som jag sa - en klippa!

Och nu, när jag är klar, hur är då den kroppsliga statusen?
Håret är på väg tillbaka, dock lite gråare. Hade bara ett grått hårstrå innan, nu har det blivit betydligt fler;-) Det finns ju hårfärg!! Ögonbryn och fransar är på utväxt. Helt underbart!
Jag har fem naglar som har släppt helt och sitter bara fast i nagelbädden. En 6:e är på väg att släppa, men det gör iaf inte ont. De är fula som stryk och därför blir det att måla de i alskens vackra färger;-)
Mina ögon rinner inte alls lika mycket som förut och det känns jättebra!  Jag är lite trött ibland, men inget går ju att jämföra med cellgifterna och då är jag nöjd. Varje vecka tycker jag att jag mår bra och varje påföljande vecka förstår jag att jag inte alls mådde jättebra, utan NU mår jag bra. Och så är det hela tiden - det går framåt!
Jag har rätt mycket värk och stelhet i lederna, men det är tydligen vanligt. Jag svullnar i kroppen också ( vanligt det med), men nu har jag fått vätskedrivande att ta vid behov, så jag återigen kan komma i mina skor;-)
Jag har tränat några gånger på formtoppen och är ofta ute på snabba promenader så det finns nog hopp för denna kroppen också;-)

Jag ska börja jobba så smått nästa vecka. Bara 50%, men det känns jättebra. Skönt att livet normaliseras igen. På tiden, skulle jag nog säga!
Denna tiden har ju varit helt nödvändig, men nu vill jag ha tillbaka mitt normala liv. Lite tjockare, lite klokare och lite gladare i livet!!;-)

Några som inte får tillbaka sitt normala liv är Lovas familj... Lilla Lova slutade sitt liv i helgen alldeles, alldeles för tidigt.... En hjärntumör förändrade hela deras liv, och nu finns inte Lova mer.
En bröstsyster, bloggare, länkade till hennes insamling. Till stöd för barncancerfonden. Jag tänker göra det samma. Det är tungt att få en cancerdiagnos.... men hellre jag än något av mina barn...

Lovas spargris


Nu är det långt förbi läggdags... Ta hand om varandra och ge era nära och kära en extra kram. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa sväng - det gör ingen av oss.

Kram till er alla från en trött men mycket glad
Elisabeth

fredag 21 maj 2010

Arg läkare...

...fast som tur var så var det inte på mig!! ;-)
Min strålningsläkare blev glödande förbannad på FK som inte låter hans patienter vara. Han fick telefonnummeret till min handläggare och ringde dit och förklarade läget. Då påstod handläggaren att jag hade missförstått läget...Att de visst tänkte ge mig pengar, men att de behövde en komplettering för att utreda om jag har rätt på fortsatt sjukpenning....allt medans man som patient inte får några pengar;-)
Hur kan man missförstå det? Om det nu är så solklart att jag har rätt till pengar som hon verkar mena då läkaren ringer så är det väl bara att ta ett beslut? Eller?
Jag ska ringa henne idag för att kolla så allt ät bra innan helgen.  Hoppas hon inte har blivit mer sur efter telefonen från läkaren!

Nu ska jag inte klaga mer på FK idag...Jag ska gå i stan och kolla roliga saker!!!
Med dagens strålning har jag bara 4 stk kvar! Det ni!!!

Kramar till er allihop!!!!
Elisabeth

måndag 17 maj 2010

"Klarar du dig inte....

.....har du bara inte tänkt tilräckligt positivt..."

Detta läste jag på framsidan av sydsvenskan idag. Jag blev nyfiken och bläddrade fram för att läsa. En kvinna som heter Barbara Ehrenreich har skrivit en bok om den farlig positivismen (är det ens ett ord..?).
Hon tar upp något som jag faktiskt har pratat med min kurator om - detta att få höra "du är så positiv, så det här klarar du!" Jag förstår självklart att det är sagt i allra bästa mening och egentligen borde jag bli himla glad för att så många ser mig som så positiv och stark, men det är ju faktiskt inte upp till mig...

Nu känner jag mig gnällig när jag skriver detta, men det är något jag har tänkt rätt mycket på.
Jag tror nog att man kan göra skillnad i sitt liv beroende på hur man väljer att se på saker, men därifrån till att kunna tänka sig själv frisk?
Det ligger ju väldigt mycket skuld och dåligt samvete i det ifall man nu inte( mot all förmodan!) skulle lyckas. Det är förmodligen inte det folk menar när de säger så - att jag faktiskt ska tänka mig själv frisk, men å andra sidan ligger "positivt tänkande" väldigt mycket i tiden just nu. Jag tror det är lite farligt att hänga upp sig alldeles för mycket i det. Det kan bli ett fasligt stressmoment att hela tiden undra om man tänker positivt nog?

Äh...nu känner jag egentligen för att radera allt jag skrivit...vet inte riktigt vad jag vill med detta.
För att förtydliga så går jag verkligen inte runt och deppar och det är verkligen mycket lättare att prata om det här än att skriva några väl(?) valda linjer i en blogg.
Hoppas att några iaf förstår lite av vad jag menar och att jag inte blir ledsen ifall någon skulle få för sig att säga att jag är stark;-) Det här är bara något som jag tänkt mycket på.

Nu ska jag äta lite lunch - uten mat og drikke, duger helten ikke!!! ;-)
Det är ju faktiskt 17. mai idag och jag lämnade barnen på dagis iförd fölkdräkt/bunad!! ;-) Jag får inte anledning att använda den så ofta så varför inte, tänkte jag.

På uppmaning lägger jag in en färsk bild;-)

Kram på er allihop!!!
Elisabeth

söndag 16 maj 2010

Ny veckorapport...

...blir det nu. Det er verkligen inte så att det inte händer saker i mitt liv, men inte allt som är lika intressant att skriva om?!?

I måndags var det en riktig maratondag. Strålades vid 9 och på vägen därifrån fick jag fatt på min handläggare på försäkringskassan. Hon förstod inte alls vad jag syftade på då jag tyckte att det redan var gott förklarat i sjukskrivningen varför jag fortsatt skulle vara sjukskriven. Hon framhöll att min läkare var tvungen att ytterligare förklara och motivera varför. Detta för att de på FK skulle kunna ta ställning till om jag fortsatt hade rätt till sjukpenning...
Jag har inga problem med att det finns regler som de måste följa, men medans de gör de kan de väl iaf bemöda sig med att vara TREVLIGA mot den/de det drabbar! Jag har heller inga problem med att de försöker få ner antalet sjukdagar, men de kan väl jaga någon annan som inte har en mycket väldokumenterad diagnos!
Jag fick tillslut tag på en sjuksköterska på strål som berättade att de nog borde ha en heltidstjänst som enbart sysslade med att hantera ärenden för FK...  Min läkare var dock på semester så jag fick ringa tillbaka till FK och meddela detta.
Jag ska ringa min läkare imorgon och kolla om han har tid att prata. Iaf måste jag få honom att skicka in en motivering snabbt som attan.
Å andra sidan hade jag faktiskt tänkt börja jobba lite efter strålingen är klar. Iaf 50%. Vi får se vad som händer


Efter strulet med FK åkte jag till jobbet en liten sväng. Jättetrevligt!
Skulle vara tillbaka på sjukhuset kl 14 för samtal med kuratoren. Det är som alltid mycket bra och givande. Jag vill inte riktigt släppa henne ännu så vi bokade in en ny tid om ett par veckor;-)
Efter kuratoren var det dags för herceptinet kl15 och ny strålning kl 16.30. Jag skulle få två på en dag pga kristi himmelfärd och klemdagen.
Allt gick bra och jag fick utskrivet kortisonkräm för klådan i strålfältet.

Tisdagen skulle jag till tandläkaren. Han drog en visdomstand som ställt till med lite problem på insidan av kinden. Känns jätteskönt att den är borta!!
Ondagen var det ju faktiskt dags igen... Nu var det lagning av ett hål. Det var snabbt gjort och sen var det bara att betala räkningen.....det var minsann inte billigt;-) 3 besök, en dragning och en lagning... Hua!

Onsdag kväll kom min goa, goa venninna Live på besök. Det var ett tag sen vi sågs och det var verkligen underbart att få ner henne. Hon kom dessutom utan man och barn;-)  Husmorferie!!! ;-)
Vi hann med att lata oss och äta god lunch, fika, gå tur och shoppa. Tom med tjejerna;-)
Otroligt trevligt och jag ser mycket fram emot flera besök!!!!

På tal om att gå tur så har jag faktiskt hunnit med flera rätt långa rundor och även orkat träna på formtoppen. Känns jätteskönt att det äntligen är lite mer igång!

Live åkte igår vid 13 och på eftermiddagen åkte jag och handlade inför barnkalaset som vi haft idag. Linn fyller ju inte år förrän den 13 juni, men vi kunde inte motstå erbjudandet om att ha det hemma hos Stephanie;-) Vi hade det tillsammans även förra året, men då var vi på ett lekhus.
Det gick för övrigt jättebra idag. Det verkade som att alla hade roligt och var nöjda då de gick.
Även vi vuxna hade mycket kul med både kram-pjätt, dansstopp och "skattjakt"! Det är ju inte klokt egentligen...med alla presenter... Båda tjejerna var så glada för alla fina paket!!!!
Linn var jättenöjd med dagen, så även Agnes. Hon fick ju också hänga med på ett hörn och vid ett tillfälle hittade jag henne sittande och rita tillsammans med 5 stora onyx-killar;-)

Nu börjar det verkligen bli dags att gå och lägga sig! Måste bara ut med vovvarna.
Imorgon är det 17. mai (måste ju stavas på norska) och även om jag numera kan titulera mig som svensk så tänkte jag faktiskt ta på mig bunaden innan jag lämnar på dagis.;-) Det är ju verkligen inte ofta man får anledning att ha den på.
Ska väcka mina snarkande hundar och bege mig ut...
Kram på er allihop!!!
Elisabeth

lördag 8 maj 2010

Veckorapport...;-)

Det verkar det bli numera... Jag har inte alls ett lika stort behov av att skriva här, men det händer ju saker hela tiden ändå.

Har strålats hela veckan och det har gått bra. Börjar bli lte röd, men jag smörjer enträget med aloe vera och det verkar (iaf än så länge) hålla det i schack.

I onsdags lunchade jag med Viktoria, min bröstsyster från Vellinge. Mycket trevligt och "pratigt"!! Då vi kom ut från Märtas satt Cecilia, en annan bröstsyster,  där utanför. Det var verkligen jättetrevligt att träffa henne. Hon ligger några månader före mig i tid och är numera klar med det mesta. Bara herceptinet för henne också var 3:e vecka.

I torsdags följde jag med Linn på sista besöket på hennes skola. Mysigt och jättekul att få vara lite fluga på väggen;-) Linn är fortfarande jättenöjd med valet av skola och att de fick stanna och äta en jättegod lunch gjorde ju inte saken sämre!

Jag har fått ett brev från försäkringskassan, eller dvs det är en kopia av ett brev till min strålningsläkare, han som sjukskrev mig till den 30/6. Nu måste han motivera en gång till varför jag ska vara sjukskriven eftersom jag tydligen inte har behov av att vara sjukskriven under strålningen (enligt deras beslutsstöd).
Det hjälpte säkert inte att jag sa till min handläggare att jag mår rätt bra... Allting är ju relativt. Hon förstod kanske inte att jag menade jämfört med hur jag mådde under min cellgiftsbehandling då jag bara kunde ligga på soffan och uggla. Jag blir ju fortfarande trött som en örn om jag gör för mycket;-)
Jag får nog ringa henne på måndag. Jag tycker verkligen att hon kunde sagt nånting om det här då vi pratade i telefonen. Reglerna har väl inte förändrats sedan dess eller hur?  Ja ja, det fixar sig väl. Jag kanske får börja jobba lite innan jag tänkt;-) Hade väl i vilket fall som helst tänkt att bryta sjukskrivningen efter strålningen om formen håller sig ok.

Igår tog jag med mig tjejerna hem till Susanne. Hon har också två tjejer i samma ålder. En jättetrevlig dag med både barnvakt under strålningen och supergod lunch. Som vanligt är det svårt att slita sig, men det gick tillslut.
Vi tog svängen om Toys 'r us och köpte lite kalaspresenter. Idag har nämligen Agnes varit på kalas och imorgon är det Linns tur.

Idag har vi kollat på dekorationsgrus till trädgården/runt odlingslådorna. C har fixat nergånen från altanen + sått gräs och jag har planterat lavendlar och lagt ut resterande markduk. Så nu är allt klart för gruset/stenen.
Det har ju inte varit varmt, men rätt skönt att lulla runt lite ute ändå. Lågt tempo, men det viktiga är ju att det blir gjort;-)

Jag och barnen har också hunnit trotsa kylan och gått bort till kiosken och köpt glass. Det är ju officiellt sommar när han har öppnat ju! Vi fick sällskap avv Åsa och barnen. Mysigt! ...Fast kallt! ;-)

Ikväll blir det wild kids för barnen och film lite senare för mamma och pappa. Vi tänkte se Avatar.

Kram på er alla!
Elisabeth

torsdag 6 maj 2010

Kommentar

Hej du anonym som skrev en kommentar i förra inlägget...jag har svarat där:-)

söndag 2 maj 2010

Söndag

...och solen skiner! Helt underbart väder och vi njuter stenhårt allihop. Fast just nu sitter jag förstås inne och bloggar...;-)
Inser att det går fler och fler dagar mellan mina blogginlägg. Antar att det betyder att jag inte har särskilt mycket att berätta. Livet rullar på i sakta mak och jag njuter av det.

I veckan som gått har jag förstås fått stråling varje dag och det känns som det går snabbare och snabbare för varje dag. Jag vänjer mig ju och börjar se var man kan spara sekunder;-)

I torsdags skulle Linn till skolan där hon ska börja nollan. Det var det andra besöket och Åsa skulle lämna både Truls och Linn. Väl där kunne föräldrarna tydligen stanna kvar om de ville så Å ringde hem till mig och berättade. Jag bad henne fråga Linn hur hon ville jag skulle göra och det resulterade förstås i att jag snällt fick stanna hemma;-)
Jag har sagt till henne att nästa (och sista) gången hon ska dit på besök så SKA mamma följa med oavsett vad hon tycker!!;-)  Som tur är så har det inget att göra med att jag för tillfället är lite skallig, hon har alltid varit såhär.  Ibland är det nästan lite läskigt att ha en så självständig tjej.

Tjejerna fick även följa med på strålningen. De blev sååå väl omhändertagna och fick plåster som de sen kunde sätta på sina dockor. Genomskinliga så att strecken som ritats på kroppen syns igenom;-) Precis som på mamma! Linn har innan frågat om det gör ont och nu kunde hon med egna ögon se att det inte gör ett dugg ont. De kunde titta på mig genom en kamera medans jag fick strålingen och även sätta på och stänga av lasern som de använder för att "ställa in mig" i rätt läge.
Så nu vet de precis vad som händer när jag säger att jag ska in till sjukhuset för att strålas. Det ger trygghet!!

I fredags hade jag flera saker på gång. Först strålningen kl 8.00, sedan skynda till hjärtundersökningen
kl 8.15. När den var klar så var jag precis i lagom tid till kuratorn kl 10.00.
Det var som alltid riktigt bra. Även om jag inte sitter och bölar ögonen ur mig varje gång, så ger det jättemycket att lufta alla tankar. Min "ältnings-station"...;-)
Hjärtundersökningen får jag svar på via min onkolog. Jag är fortfarande rätt svullen i ben och händer, men är inte så orolig för att det ska ha med hjärtat att göra. Känner mig inte så blytung i benen längre även om jag inte direkt skuttar runt hela tiden;-)

Efter alla tider på sjukhuset tog jag mig ut till Almåsa, ett område med kolonistugor utanför stan. Där har två kollegor köpt en stuga och gjort jättefint!
Trevlig stuga, sköna människor! En riktigt underbar eftermiddag!

Igår jobbade vi järnet i trädgården. Har köpt jord och pallkragar. Vi skulle köpa 2,5 kubikmeter jord. Det skulle väga 4 ton. Vi tror att de gjort en liten miss och gett oss 4 kubikmeter jord istället;-) Det är en himla massa jord kvar utanför huset i varje fall! ;-) Nu har vi bara kvar att plantera ovh lägga stenkross runt odlingslådorna. Markduk ligger förstås under så vi ska slippa så mycket ogräs.

På eftermiddagen gick vi bort till Å och J för en helkväll;-) Med oss hade vi årets första rabarberpaj - med rabarber tagen från egen trädgård!
Vi åt underbart goda hamburgare, grillade förstås, och världens bästa ananassalsa. Efteråt orkade vi knappt röra oss...;-)
Vi var hemma vid ett-tiden på natten och jag tyckte det var så skönt att jag inte var helt färdig. Börjar känna mig lite som vanligt igen.

Idag blir det mer trädgård. Solen skiner och tjejerna har tagit ut princessleksaker på altanen. Nu ska jag bara snabbdiska innan jag beger mig ut jag med.
Diskmaskinsmannen tog med sig våran diskmaskin i tisdags och lovade att vi skulle få tillbaka den, eller en ny,  i slutet på veckan.... Har vi sett någon diskmaskin? Har vi hört något från dom? NEJ....
Nu har den varit trasig sedan början på mars och han har varit här 5 gånger... Kan vi inte få en maskin som funkar nån gång? Jag vet mer om han och hans flickvän, hans hus och hans framtidiga altan än jag vill;-)  Nu får det va nog! ;-D

Ha en fortsatt skön helg allihop!!
Kram Elisabeth