söndag 3 oktober 2010

Fortsättning...

....utlovades ju - här kommer den;-)

det var ett mycket upplyftande möte på onkogenetiska i Lund. Dels är det en otroligt kompetent läkare och dessutom har han ett stort mått av empati.

Han gick igenom den gjorda riskbedömningen med mig och kunde konstatera att det inte fanns någon mutation vare sig på BRCA 1 eller 2. Det är ju super! Det betyder att jag kan andas ut när det gäller mina äggstockar iaf. Det finns ju en ganska stor risk för det också om man skulle ha en mutation i ovan nämnda gener. (typ 50-60% i BRCA1 och (tror jag) ca 30% i BRCA2)

Däremot har jag tydligen en relativt stor risk för att få bröstcancer även i det andra bröstet, ca 25% fram till jag är 80 år. Nu kan det ju tyckas att det inte är en särskilt stor risk, men det är ändå 1 av 4. Själv tyckte jag att det var rätt ok siffror och sa att om jag lever till jag är 80 ska jag kunna acceptera att dö av bröstcancer då. Varpå han sa att "du är ju frisk, det är klart att du ska leva tills du blir 80!" Varför ska du riskera att få bc då?


Han sade åt mig att använda informationen med omsorg - det verkade som han nog tyckte att jag nog borde ta bort det andra bröstet också. Dock verkar risken för att få det nu, relativt sett, liten. Isf kommer jag nog vänta tills det blir aktuellt med en rekonstruktion. Dvs om ca 2-2 1/2 år.
Under den tiden ska jag gå på mammografi + ultraljud en gång pr år.

Han berättade lite om forskningen och andra trevligheter - jag gillar ju information och tycker det är mycket intressant att lyssna till.
Det är ju så att Herceptin som jag får var 3. vecka är så nytt att det inte finns mycket statistik. Hur långtidsöverlevnaden kommer vara osv. Han verkade dock vara full av tillförsikt, och det känns ju bra!
De VET ju att det är ett dundermedel som  gör underverk.

Jag glömde fråga om tjejernas risker... Känns ju kul - snacka om att vara egofixerad;-)
Kommer ringa de imorgon för att om möjligt få prata med nämnda läkare, evt att han kan kolla upp det och återkomma. Rätt angeläget...

Nu ska jag jobba lite - även om det är söndag;-)
Kram på er allihop!
Elisabeth

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Vill bara tipsa dej om att du via kuratorn på ditt sjukhus,kan anmäla dej till en återhämtningsvecka inom 3 år från det du fått din diagnos!CTRF står för hela kalaset(typ 12.000:- för 5 dagar) och din motprestation är att du betalar en medlemsavgift på 250:-.Jag har under förra veckan varit i Jönköping och träffat 11 medsystrar.Vi har gått stavgång,vattengympat,yoga,Pilates,ätit gott och skrattat och gråtit!"Veckorna finns på flera platser i vårt avlånga land.Gå in på CTRF.se och kolla vidare.
    Många varma hälsningar
    Marie-Louise

    SvaraRadera
  2. Har läst lite i din blogg, starkt av dig att blogga under din sjukdomstid! Min mamma dog i bröstcancer när hon var 35 år och jag känner igen så mycket du skriver om alla behandlingar. Fortsätt var så stark som du verkar vara och kika gärna in på min blogg! :) kram

    SvaraRadera
  3. Hei Elisabeth !
    JA- kom til GB- med Victoria !J
    Jeg har komentert din komentar på mitt inlegg om egen inflytelse på recidiv- men vet jo ikke om du leser det- så herved sier jeg at det hadde värt utrolig bra om dere kom ! Og vi har stort hus - dere kan få en egen etage om dere kommer ! : )
    25 % ökt risk for cancer i andre brystet. Da må det bort ja ! er det fordi det er herceptin2 ?
    Det kjennes virkelig som om vi kan väre megabra for hverandre- jeg blir iallefall peppet av dere !
    Stor klem Ingrid

    SvaraRadera
  4. Hej Elisabeth!
    Jag håller med, bort med de andra då. Detta vill man aldrig gå genom igen!
    Hur jobbar du? Har du lust att ses någon dag?
    Kram Inger

    SvaraRadera
  5. Hej hej,

    Jag har en award till dig på min blogg.

    Kramelikram (som du brukar uttrycka dig)

    Viktoria

    SvaraRadera
  6. Hej Elisabeth,
    Såg att Viktoria gav dig ett award och blev nyfiken på din blogg. Du skriver bra!
    Fick diagnos Bröstcancer Her-2 positiv i november/december 2009. Har fått Herceptin tillsammans med Taxotere i början av året. Har inte varit på min första återkoll ännu ska göra det i november. Vet att jag har en hög spridningsrisk men inte frågat så mycket om det, Jag ska ju leva länge, men visst kommer tankarna. Har ingen aning hur jag skulle göra med det andra bröstet, de tog en tårtbit för mig. Det kanske är lättare att ta bort det andra om man har tagit bort hela det första, vad vet jag? Skönt att du har så stort förtroende för läkaren, det är viktigt.
    Sköt om dig
    Kram Annika S

    SvaraRadera
  7. Ojdå ELisabeth - du hadde blitt tjukk om det var riktiga cupcakes.....Beklager- ser jo at du har fått en för- men her får du en til- av meg.....

    SvaraRadera