I flera dagar har jag känt mig skör, nära gråten hela tiden. Massor av jobbiga tankar om vad som kan hända.
Igår kollade jag och C efter kakel till renoveringen och hela tiden hade jag tankar om att det inte spelar roll vad jag tycker - jag kanske inte kommer få njuta av det ändå...
Det är så svårt att förklara hur det känns. Nu när jag skriver om det så känns det mest bara löjligt. Jag fattar ju också, rent intellektuellt, att ingen kan veta nånting om framtiden och att alla fall är unika, statistik är bara statistik osv. Men ändå...
Dessa tankar resulterade i att jag grät på Lindströms. Jag grät i bilen. Jag grät medans jag åt köttbullarna på Ikea. Ni fattar? Helt okontrollerat och ohållbart;-)
Och idag grät jag som en tok inne hos min chef. Jag trodde verkligen igår (och i morse) att jag skulle klara av att jobba dessa dagarna...men tji fick jag.
Jag orkar helt enkelt inte jobba ännu, även fast jag jättegärna vill. Det är ju inte riktigt hållbart att gå runt och "skvättgråta" hela tiden. Det är bara att inse att jag tog mig lite vatten över huvudet. Så jag tar nya tag i augusti.
Det är inte så att jag går runt och är jätteledsen hela tiden, det är mer lite "punktledsen". Det kommer och går och jag är aldrig riktigt förberädd. Jag blir lika överraskad själv;-)
Nu hoppas jag att vi snart blir klara med alla val till renoveringen och att det sedan kan dra igång. Lite trött på att vänta nu.
Vi har iaf fått ut sten mellan odlingslådorna idag. Bara en sån sak.
Annars börjar jag få rätt mycket hår på huvudet. Slänger med en bild tagen idag. Märkena på halsen är INTE C som försökt strypa mig! ;-) Det är strålningen som har ställt till det lite. Blir det inte bättre med cortisonkräm till imorgon så skulle jag åka in så de får se på det.
Skönt är det iaf att jag börjar se lite mera frisk ut!! Även fast jag nu är sjukskriven juni ut;-)
Till alla snälla och trevliga kollegor; vi ses i augusti!
Kram på er alla!
Åh fina du!! Så vacker du är!!! Jämfört med mina fjun har du ju en hel ryamatta på huvudet! =)) Jag måste få ge dig ett visdomsord min mamma hittade till mig:
SvaraRadera"Tears are the safety valve of the heart when too much pressure is laid on it." Albert Smith
Jag vet PRECIS hur det är att gråta okontrollerbart, hemskt och skönt på en gång. I vår renovering av köket har jag samma tankar, får jag njuta av det när det är färdigt? I nästa andetag sparkar jag till det där fula cancerångestmonstret och tycker att visst får jag det!
Vad bra att du får vila ytterliggare några veckor. Var stolt över dig själv som vågade prova att gå in och jobba. Modigt!!
Kram
Annika
Åh Elisabeth, vill inte att du ska vara ledsen! Fast jag inte kan föreställa mej vad du går igenom så förstår jag ändå att du vill gråta. Och jag tror att det är en del av bearbetningsprocessen och läkningen att göra det. Så gråt så mycket du vill och skratta mycket där i mellan:-) Kanske kommer jag förbi och hälsar på i sommar!!? Stora kramar!
SvaraRaderahej vännen
SvaraRaderaKan tänka mig att alla känslor hinner ifatt - nu är du färdigbehandlad och vill gå vidare. Som du skriver - nu är du frisk!! Jag är så full av beundran över dig Elisabeth och är så enormt glad att vara din vän och i din närhet. När jag nu ikväll läser dina rader funderar jag på vad vi kan göra för att du ska må bättre - inser dock att det inte finns någon quick fix. Känslorna måste fram och du måste ha utrymme och tid för att möta detta. Jag hoppas vi kan ses i dagarna, försöker nå dig på din mobil. den varmaste kramen från Katarina
Snygging!
SvaraRaderaFörstår hur du känner. Just nu är jag hypokondriker med metastaser både här och där.....
Ses i morgon
Kram
Viktoria
Ja, du... det tar tid att läka. Men det är väl ändå ett sundhetstecken att man ibland har lite för bråttom och vill komma tillbaka till det "vanliga" livet så fort som möjligt? Då har man ju ändå hopp?
SvaraRaderaBakslag kommer, de fysiska är man ofta mer förberedd på än de psykiska. Men det är ju så - vi HAR inga garantier. Man tvingas leva med rädslan för återfall och detta faktum måste bearbetas. Och att bearbeta saker innebäör ju psykist berg-och-dalbana. Ena dagen är vår cancer över och den andra känns det som att det aldrig kommer att bli bra. Det är en process som vi ju tyvärr måste igenom... Men du KOMMER igenom. Låt det ta tid. Du har ju resten av ditt liv framför dig, eller hur?!?
Visst är det skönt när man ser sig i spegeln och börjar hitta en del av sitt gamla jag? Vänta lite till, det blir bara bättre och bättre!
Kram!!!
Jag ligger en vecka efter dig. Avslutade strålningen i slutet av maj.Det syns inte så mycket av strålningen på min hud, ibland undrar jag om jag verkligen har fått 5 veckors strålning:).
SvaraRaderaDu är såååå fint i håret. Mitt hår växer men det är glest.
Det är bra ibland att gråta och ventilera sig, annars sitter de hemska tankarna i flera veckor. Låt inte cancerdjävulen förstöra dina dagar. Alltså glöm inte, man bör inte "sorga" över något som inte finns!
Ha positiva tankar och njut av livet.
Hej vännen! Blev så glad när du var tillbaka på jobbet. Eftersom du såg så glad ut anade jag inte hur du kände det innerst inne. Jag är stolt över dig och det du har gjort. Trist att det inte gick men du fick prova och kan nu vara hemma och ta hand om dig själv o se till att renoveringen blir bra. Du är en av de starkaste kvinnor jag känner, som kan vara glad och positiv trots allt runt omkring. Självklart kommer tårarna då o då för vi är människor med känslor. Jag finns inte längre bort än ett sms eller ett telefonsamtal om du känner för det nån dag.
SvaraRaderaKram Anita
Hallå tjejen !
SvaraRaderaVad jobbigt med såna tankar, hoppas att du kan skrämma iväg dem igen. Lååångt bort.
Passa på och njut av sommaren, familjen och ledigheten.
Srongt av dig att prova att jobba iaf.
Ser fram emot augusti då vi ses igen.
Oj vad håret växer på dig, du är lika snygg alltid, med eller utan hår.
Känner du för lunch eller nåt så hör av dig, jag finns alltid här, jobbar ju skift nu igen.,,,*skönt*
Var rädd om dig....
massor av styrkekramar // Cecilia
Så fin du är!
SvaraRaderaVi rakade bort första håret som var bebisfjunigt och fram kom ett tjockt, mörkt och lockigt underbart vackert hår!
En sorts belöning för all skit man fått genomgå?!
Varm styrkekram!
Hej på dej!
SvaraRaderaVi har lika dana märken på halsen du och jag!
Kliar något infernaliskt.Har påbörjat Herceptinbehandlingarna.Har också okontrollerade gråtutbrott när jag minst av allt anar det.Andra dagar känner jag mig urstark som om allt är som"vanlig" när jag var frisk.
Kämpa på!