tisdag 2 november 2010

Ett år...

...., ett helt år har gått sedan mitt vänstra bröst försvann. Det känns helt OK faktiskt;-)
Jag har tänkt på det, men mest lite förundrat med tanke på att tiden har gått så himla fort.

Dagen har spenderats i skolan eftersom jag just nu är inne som instruktör på skolan där de/vi utbildar flygledare.
Det är intressant och roligt. Mycket annorlunda jämfört med mitt "vanliga jobb" där jag har många och ibland långa pauser. Nu blir det inte mycket av den varan, men roligt är det i vilket fall som helst! ;-)
Det är ju trots allt framtida kollegor man får utbilda.

Annars har jag inte mycket att berätta - ville bara uppmärksamma årsdagen;-)

Kram på er allihop!
Elisabeth

12 kommentarer:

  1. Jag vill inte gratulera på årsdagen men det är roligt att läsa att det känns ok. Våran årsdag är inte så långt ifrån varandra, jag opererade mig den 30/11. Visst har tiden gått fort.
    Kul att du trivs och orkar jobba, är glad för din skull.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jösses är det ett helt år som gått? Tiden har säkert gått fortare för mig än dig.
    Hur som helst är jag glad att du känner dig ok.
    kram Cecilia

    SvaraRadera
  3. Tänkte på deg i dag ! O så skriver du i din blogg- ja ett sådant år går snabbt- otrolig nog. Vad skönt att det känns ok. Låter stimulerande att kunne dela med av sin kunnskap till studenter- blir helt avis !!
    Hur går det med trötthetskänslan för deg som även är i jobb? Jag jobber inte- o blir fortfarande ycket mer trött enn tidigare.
    Vi väntar här i Gb på er.... : ) !!
    Varme og store klemmer fra Ingrid

    SvaraRadera
  4. Skönt att det känns ok efter ett turbulent år och jag önskar dig många, många fina och friska år framöver! Stor kram från Västerbotten! //Malin

    SvaraRadera
  5. Jag vill önska dig och din familj all lycka i värden, Jag hoppas att du aldrig behöver gå genom någonting likadana igen.

    Själv fick jag veta om min bröstcancer ( aggressivt tumör ca 3cm och 3grad)i slutet av Juli i år. Efter två operationer där vänstra brösten togs bort, fick jag veta hade ingen spridning i lymfar. Så de tog jag positivt. Idag fick jag min första cytostatikas behandling.
    Så jag hoppas och ber till Gud att nästa år vid den här tiden, har jag återvänt till den normala livet, med glädje och drömmar om framtiden.
    Kram från en till Bröstsyster :)

    P.s om du har svårt att läsa de här, är de på grund av jag har också dyslexi hehehe

    maria81@hotmail.com

    SvaraRadera
  6. hej igen, såg att jag har skrivit fel e-mail, den är maria81@live.se Jag är 32 år.:)

    SvaraRadera
  7. Ett år, ja jösses vad tiden går. Ja, gratulera går ju inte. Men samtidigt vet vi ju att ju fler år vi lägger till från diagnos desto bättre ser det ut. Kram på dig!

    V

    SvaraRadera
  8. Ett helt år! Tänk så mycket du gått igenom detta året. En massa erfarenhet och mycket livsvisdom har du fått på köpet. Du är säkert klok som en gammal gumma nu.
    Hoppas du kan sprida din kunskap till nya förmågor inne på skolan. De säger här att de är "world leaders" men det är vi i Norden som vet var skåpet ska stå.
    KRAM på dig!

    SvaraRadera
  9. Tänk ett år...så mycket som har hänt under det året!! Ja inte blir det ngn gratulation här eller, men dock uppmärksammas det.
    Många kramar
    Annika

    SvaraRadera
  10. Jag ville bara säga hej och säga att jag är inne och kikar på din fina blogg då och då. //A

    SvaraRadera
  11. Hej hej!
    Sökte runt lite på bloggar och hamnade här... jag har en fråga om det även gör ont i bröstet i " början" alltså innan upptäckt?
    Kul att du mår bättre och kämpa på!
    Mvh: Mari
    ps. du får gärna svara till mig på mitt mail.
    mari@solviksstuteri.se ds.

    SvaraRadera
  12. en liten blomma, va fiin ;d
    svara gjärna tillbaka på min blogg :)

    SvaraRadera