lördag 28 november 2009

Glömde filmen...

.....hoppas jag får till det nu då!
video

Lördag kväll...

...och det är Robinson på tv.
Idag har vi städat nästan hela huset. Och Linn har minsann dammsugit hela sitt rum och dessutom Agnes rum. Stora tjejen!

Imorse var det uppvisning på Linns gympa. Så himla kul att se vad de kan göra. Jag lägger vid en liten film för att visa er. Visst kan dom skrika...och springa fort;-)

Annars har jag nog bestämt mig för att gå med i studien. Jag vet ju ändå inte om jag får den tuffa kuren, men det känns bra. Om inte någon gjort likadant för ett antal år sedan hade ju inte jag kunnat få den kuren som ändå är standard nu. Det får man också tänka på.

Agnes har fått lite feber, men hon är pigg som en mört! Äter jättebra med. Svårt att få dom att somna...mycket godis i systemet;-)

Nu ska jag läsa lite Dan Brown och slötitta på tv. Kan väl vara så att det slinker ner lite godis här med...;-D

Trevlig helg allihop! //Elisabeth

torsdag 26 november 2009

Helt slut...


....är jag;-) Så det blev pannkakor till middag idag. Till tjejernas stora förtjusning:-D Både Linn och Agnes åt tre(!) pannkakor vardera. Och det var inga små, utan vanlig storlek... Själv blev jag mätt på två, kan jag säga;-)

Det har varit en mentalt jobbig dag idag. En jättebra dag, men som sagt mentalt tröttande. Jag har varit mycket nervös inför besöket hos läkaren. Varför vet jag inte riktigt, men jag börjar lära mig att det är lite så jag fungerar.
Själva besöket gick jättebra. En mycket trevlig och bra läkare som verkligen tog sig tid till att svara på alla mina 2000 frågor;-)
En av sköterskorna på avdelningen var också med. Tror att det var för att jag erbjöds en plats i en studie och att hon var en av dom som forskar där.

Själva studien innebär (om jag säger ja) att jag kommer få samma cellgifter fast tätare och 8ggr istället för 6. Vid standardbehandling ger man FEC 3ggr och sen Taxotere 3ggr (tre veckor mellan varje kur) FEC står för Fluoracil, Epirubicin, Cyklofosfamid. Det andra behandlingsalternativet blir då (F)EC 4ggr följt av Taxotere 4ggr samt med två veckor emellan istället för tre. I det här fallet ger de mig även benmärgsstöd, dvs tillväxtmedel så att immunförsvaret inte totalt ska sättas ur spel. Vet inte riktigt ännu vad jag gör, men det lutar nog åt den tuffa kuren. Allt som kan hjälpa mig att få en bättre prognos är ju guld!!!!
Eftersom man inte kan ge Herceptin tillsammans med Epirubicin så börjar man först med det när man börjar på Taxoteren. Skönt att veta att jag ändå kan få den "bästa" kuren fast jag ska ha Herceptin.

Innan behandlingen kan börja måste det hända några saker. Jag ska göra ett ultraljud av hjärtat samt EKG. Ska även göra lungröntgen samt "tjatat" mig till en CT av överkroppen för att säkerställa att där inte finns nåt skit på nåt annat ställe.
Sen sätter dom in en PICC-line i armen dagen innan behandlingen börjar. Det är en "säker" infart som kommer sitta kvar tills behandlingen är avslutad. En silikonslang läggs in via ett snitt i överarmen(evt armhålan) och slangen förs med hjälp av ultraljud in till en punkt rakt ovanför hjärtat. Sedan kontrolleras detta med röntgen. Det tejpas fast och plastas så att jag kan duscha med den. Måste läggas om antingen på avd på MAS eller på vårdcentralen en gång i veckan.
Det ska även tas blodprover mest hela tiden förstås. Även nu innan. Jag kommer få springa som en tätting...;-)

Så nu undrar ni väl säkert när jag ska börja... Den 10. december är det dags för första kuren. Det första jag tänkte var...det är ju skitlänge till!!! Men nu känns det mest bara bra. Jag får jobba nästa vecka vilket jag tycker är jätteskönt och jag får lite tid att vänja mig vid tanken på hur det blir framöver. Speciellt om jag ska ha den lite tuffare kuren.

Nu ska jag gå upp till tjejerna som leker där och börja förbereda för kvällen. Sen blir det horisontalläge i soffan kan jag meddela!!!! Så trött att jag knappt vet vad jag heter!!;-)

Hoppas ni är lite klokare allihop. Jag hör förstås av mig snart igen:-)

Kram//Elisabeth

onsdag 25 november 2009

Onsdag kväll

...Och jag känner mig lite lätt nervös inför morgondagen. Egentligen inget att va nervös för, men det blir ändå så när jag vet att det är nåt viktigt som händer.

Jag har jobbat igår och idag och det har varit jätteskönt. Många människor som vill prata, men det känns också mycket bra. Det är ju enbart positivt att det är så många som tänker på oss och bryr sig så mycket. Tack alla!!!

Jag ska alldeles strax duscha och lägga mig, men ville bara skriva en kortis inför morgondagen.
Hoppas på snabb start på cellgifter samtidigt som jag ju fasar lite för biverkningar och så. Men förnuftet säger ändå att det är bättre att bara få det överstökat. Har läst på lite om olika cellgifter och förstått att jag kanske inte kommer få standardkuren eftersom jag ska ha herceptin också. Tydligen har det såpass stor påverkan på hjärtat att de inte ger just den kuren kombinerat med herceptinen. Vi får väl se vad dr.Lotta har att säga imorgon;-)
Jag återkommer med info här när jag vet mer.

Godatt alla! Nu måste jag i säng. Jobba 06.30 imorgon bitti.

Kram på er//Elisabeth

fredag 20 november 2009

Ut på tur aldrig sur...;-)


Har varit ute i det fantastiska vädret idag. Helt underbart med en liten runda. Vi intog en bättre lunch på Märthas i Höllviken. Kan verkligen rekommenderas!!

Moster är fortfarande bäst! Hon får verkligen jobba för födan här hemma;-) Det är leka hit och leka dit och hon ställer upp nåt helt fantastiskt!
Linn har varit i rätt bra form idag trots feber.

Jag har varit ute på nätet idag och googlat på lite grejer som stod i min journal... Skulle jag inte gjort, kan jag säga! Kunde klarat mig bra utan den informationen jag grävde fram. Conny kommer bli så arg på mig när jag berättar. Jag är också arg på mig...;-)
Skit samma, det blir ändå som det blir! Men jag tänker banne mig kämpa med näbbar och klor! Så det så!!!!

Skickar med en bild från den underbara promenaden idag.

Kram på er alla
//Elisabeth

torsdag 19 november 2009

Syster på besök!

Nu sitter jag här medans min syster spelar wii bowling med tjejerna... Det var superkul att få moster på besök!!! Linn fick tyvärr lite feber i förrgår kväll, men det som var bra med det var ju att då kan man va hemma med mamma och moster...mycket lek och kul har det blivit;-) Agnes fick ju också stanna hemma...ville ju leka med moster med!

Annars har jag fixat så jag ska jobba nästa vecka. Fått tre pass. Tisdag, onsdag och torsdag.
Jag har fått tid hos onkologen på torsdag. kl 09.00 Ska bli mycket spännande att höra vad hon har att säga. Det var lite senare än jag trott, men läkaren måste ju ha godkänt att det drog ut på tiden. Jag stod egentligen på prio 1 vecka, vilket innebär att man ska få en tid inom en vecka från det att de fått remissen. Skit samma...det blir nog bra. De kanske tar igen det från andra hållet...jag kanske får påbörja behandling snabbare efter besöket istället.
Jag har fått en såkallad "kärlsträng" under armen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det innebär ungefär att jag blivit superstel. Svårt att lyfta armen, och det ser ut ungefär som en spänd sena som går från armhålan till en plats på undersidan av överarmen. Kan gå över inom ca 2 månader. Bara att stretcha på!!!!! ;-)

Nu ska jag hjälpa till att lägga ungarna.
Vi har förresten bestämt att när jag börjar tappa håret ska tjejerna få lov att klippa i mitt hår;-) Första och sista gången, kan jag säga!! Men vad gör man inte för att de ska tycka att det är rätt ok att mamma blir skallig;-)

Kram på er alla!!
//Elisabeth

lördag 14 november 2009

Lugnt och skönt

Idag sov vi rätt länge. Inte jättemycket spring inatt, men Linn kommer in minst en gång pr natt nu. Då kan hon ligga och klappa på mig en kvart. Lilla sötis!

Linn har för övrigt haft fullt program idag. Först gympa vid 10 och sen kalas för Erik och Minea på kulhuset i Trelleborg.
Svettigare ungar ska man leta länge efter!!! Tror nog de haft superkul:-)
Efteråt fick vi med oss Truls hem. Jättemysigt!

Jag får fortfarande hur många sms som helst. Och ibland dimper det tom ner lite blommor på dörren! Vi är otroligt tacksamma för alla tankar och tummar! SÅ många människor som håller tummarna gemensamt måste ju bara göra skillnad! ;-)
Vi håller som bäst på och landar. Det känns skönt att inte göra nånting. Bara ta det lugnt.
Conny är nog duktigare än jag på att känna lättnad just nu. Missförstå mig rätt...jag ÄR otroligt lättad, men jag vet ju att jag måste genom en massa cellgift och strålning...att få återfall då måste ju bara va för hemskt. Jag tror att just risken för att cancern kommer tillbaka är nånting som man lär sig leva med. Men det kommer ta lite tid, tror jag.

Nu kommer det nog kännas skönt att komma igång med cellgifterna. Även om det kommer ta hårt fysiskt, så GÖR man iaf nånting. Det är ju dom som ska hjälpa mig att förbli frisk sen! Inte långt kvar. Kanske bara två veckor...?
Har haft lite jobbigare tankar runt det att tappa håret. Jag har egentligen tyckt att...vaddå? Det är väl inget... Men nu känns det mer och mer. Jag vill inte att (speciellt) Linn ska tycka att det känns jobbigt att jag är annorlunda. Att jag ska se konstig ut. Tror inte det kommer va nåt problem här hemma, men det kan ju va annat om man ska gå ut.
Så...därför var jag igår inom hos Larsson & Lange, där jag brukar klippa o färga håret. Jag har en underbar tjej där, Johanna, som brukar klippa mig. Jag blir ALLTID nöjd! Jag fick tag på henne och frågade om hon kunde tänka sig att färga och klippa min peruk. Hon lovade att ställa upp och jag blev jätteglad!
Så nu känns det lite bättre. Jag kommer iaf se ut UNGEFÄR som vanligt, även om det förmodligen kommer va uppenbart att det är en peruk. Bättre än att det inte alls ska se ut som jag!

Nä...nu har jag skrivit långt. Ska lägga mig och slappa i soffan.
Jag har förövrigt fyllt på i tutten...så klyftan är tillbaka;-) "Bara" 6 dagar kvar till tappning...:-o

Kram på er alla!

fredag 13 november 2009

Dagens läkarbesök

...gick mycket bra!
Vi gick därifrån ungefär 20kg lättare...vardera;-)
Jag visste ju sedan innan att jag hade minst tre lymfkörtlar som var angripna. Det totala antalet engagerade lymfkörtlar var 4(!) av 14 uttagna. Det var ändå riktigt bra nyheter. :-)
Sedan visade det sig att tumören var lite större än vi befarat, 28mm stor. När det gäller hormonpåverkan har det visat sig att den ej var positiv för östrogen eller progesteron. Detta är tydligen inte ovanligt hos yngre kvinnor. Det räknas som lite mer negativt att den ej är positiv för dessa hormoner.
HER2-positiv var den däremot. Det innebär att de kommer behandla mig med nånting som heter Herceptin. Detta kan ges samtidigt som cellgifter och håller på i ett år. Och räknas som en mycket effektiv behandlingsmetod. Vilket ju är bra!!!;-)
Vid undersökningen av tumören fann de att den är grad 3 (skala 0-3). Det är tydligen relativt vanligt att så unga kvinnor som jag(;-)) har aggressiva tumörer. Ju yngre, desto aggressivare tyvärr.
Men de tyckte inte att vidare undersökningar behövdes nu. Jag har bra levervärden och inga symptom från skelett eller lungor.

Så den vidare gången blir nu att onkologen tar över. Jag kallas till möte med en läkare därifrån. Förmodligen inte nästa vecka utan veckan därpå och sen brukar de sätta igång med cellgifter ungefär en vecka efter det. Men jag har inga exakta tider ännu.

Hoppas ni är lite klokare nu. Och lite mindre oroliga. Jag känner mig lättad, men fullkomligt tom just nu.
Det tar lite tid att hämta sig efter en sådan anspänning! ;-)

Tjejerna kändes mycket slitna idag. De vägrar att släppa mig och det var dessutom mycket spring inatt så jag hoppas, och kanske räknar med, en tidig kväll.
Sköt om er allihop så hörs vi snart igen!

Kramar//Elisabeth

torsdag 12 november 2009

Tack alla...

...ni som tänker på oss! Det behövs alla tummar inför morgondagen!
Jag räknar med att vi oavsett besked kommer va rätt slitna imorgon, så tro inte att allt är skit bara för att det är tyst på bloggen ett tag!

Kvällen har varit bra. C bestämde sig för att va hemma från jobbet nu ikväll...ett klokt beslut, tycker jag. Även jobbmässigt, men mest egoistiskt såklart;-) Tjejerna känns rätt lugna. Tror inte de förstår vad som ska hända imorgon. Linn har dock fortfarande massor med separationsångest. Men hon tycker såklart det är bäst att va på dagis;-)
Vi(läs:jag...) har haft ett litet sammanbrott nu ikväll. Men det känns mycket bättre nu. Vi har bestämt att alla besked som INTE innebär nya undersökningar är bra besked.
Sen får dagen imorgon visa vad det blir. Man känner sig rätt luttrad!

Nu är det dags att krypa i säng. Jag tror nog det ska gå bra att sova.
Håll alla tummar, gottfolk! Kryss alle fingre!!! ;-)

Kram på er//Elisabeth

onsdag 11 november 2009

I väntans tider

Sitter på sjukhuset och väntar på tappning. Conny tror inte hon kommer göra det utan att hon kommer säga att det här ser ju fint ut!!! ;-) Då kommer jag tvinga henne !
Agnes är hemma idag. Hon hostar jättemycket. Så jag är här själv. Det funkar ju också!! ;-)
Så...nu är det tappat och klart! Så skönt, men inget att titta på för den kräsmagade...;-) Lite lunch nu blir bra!

tisdag 10 november 2009

Skön dag

Underbara kuratorn Therese!!! Fantastiskt att få prata av sig i en timme och en kvart...
Idag har jag tagit tag i genutredningen. Har skrivit ett brev till min pappa. Har inte pratat med honom de senaste 8 åren så jag tänkte det kunde va på sin plats med en liten förvarning... Inte roliga nyheter jag har att komma med och rätt mycket information jag vill ha...så lite förberedelse kan va ok! ;-)
Dom vill ha information om alla släktingar helt bak till min mormor/morfar, farmor/farfars syskon! Inte lite man får gräva fram kan jag säga. Fast det är ju verkligen för en god sak!

Nu är jag rätt trött på min nya tutt som bara skvalpar runt! Så skönt med tappning imorgon. Fast å andra sidan har jag ju fått tillbaka min klyfta.....;-) Så nåt gott för skvalpandet med sig.. hehehehe!!!;-)

Imorgon är det sista kvällen jag behöver ge mig själv spruta i låret. Börjar bli liite tröttsamt nu.
Nu är det dags för sängen. Sov gott allihop!
//Elisabeth

måndag 9 november 2009

Zzzzz....

Vaknade precis....och nu är det dags att gå och lägga sig...;-)

Idag fick jag ett alldeles underbart brev från Linn då jag hämtade på dagis! Hon hade skrivit: Hej Elisabeth Jag tycker om dig (vända sida) jättemycket Kram och puss Linn. Alla orden var inringade och det hela var så underbart att jag blev riktigt "gladledsen", som Linn sade.
Jag får fina brev och teckningar varje dag nu,och från båda två, men dette tog verkligen priset.

Annars var idag den första dagen sedan beskedet om spridning då jag inte blev klubbat i huvudet av insikten ungefär två sekunder efter jag vaknat...utan idag kändes allt helt ok. Skönt!!

Har dessutom duschat (med hela mig i duschen...) idag. Också första gången sedan op. Helt underbart. Linn tittade mycket länge och ingående på ärret. Hon tycker det ser lite konstigt ut, men vi enades om att det ju var jättebra att den dumma tutten var borta. Agnes tittade också, men verkar verkligen inte lägga några värderingar i just hur det ser ut. Det är nog skillnaden på 3 och 5 år;-)

Haft en skön dag med min underbara Åsa. Vi har varit rekonvalecenter tillsammans. Hon opererade sin vad i torsdags och fick känna på narkosens härliga biverkningar...;-)

Imorgon ska jag in till sjukhuset och träffa kuratorn. Hon såg mig och pratade länge med mig efter jag fått beskedet om spridning i tisdags. En alldeles underbar människa!
Och på onsdag är det dags för bröstsjuksköterskan Barbro. Hon ska titta hur det ser ut och föhoppningsvis tappa ut endel sårvätska som ligger inuti och skvalpar runt. Och jag skojar inte...den verkligen skvalpar runt! En otroligt konstig, mysko känsla!
Så lite tappning vore inte alls fel! ;-)

Nu ska jag gå och lägga mig. Och om jag inte kan sova kan jag iaf hålla min underbara man i handen!

Kram på er alla//Elisabeth

söndag 8 november 2009

Sömn...var är du?

Har precis gått och lagt mig efter att ha sagt hejdå till våra underbara vänner. De lämnade efter sig ett tomrum som kändes svårt att fylla med vettiga tankar.
Det bara mal och surrar i huvudet på mig och jag kan omöjligen somna även fast jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Tänk om....jag kunde påbörjat genutredningen för fem år sen. Då hade jag kanske varit helt utan bröst nu, men även utan cancer som spritt sig...
Tänk om....jag kunde upptäckt knölen lite tidigare...
Tänk om....det värsta skulle hända...
Jag blir så vansinnigt arg för att just vi drabbades! Förstår inte varför. Det finns ju inget varför och det måste jag lära mig att leva med. Så vansinnigt svårt. Det blir nog bättre, men hur ska det bli det? Hur länge ska det kännas så här...och samtidigt hoppas jag att det blir hur länge som helst...för det kan ju faktiskt fortfarande bli värre. Det känns både skrämmande och skönt att det fortfarande kan bli värre, för i det ligger hoppet att jag fortfarande kan bli frisk!

Hög återfallsrisk....va fan betyder det? Betyder det 80-90% risiko för återfall?... isåfall är det ju riktig skit!
Betyder det 50-60% risiko?.... Isåfall är det ju hanterbart.
Betyder det 30-40% risiko?.... I nuvarande läge tycker jag det är riktigt bra;-)

Jag vet att jag får reda på mer om en liten vecka. Då ska jag på återbesök hos kirurgen. Väntan är lång, men ändå inte. Skulle önska att jag kunde stoppa huvudet i sanden!

Det är så underbart med kvällar som ikväll. När jag känner att jag egentligen skulle kunna säga att jag inte orkar, men när jag vet att jag kommer få känna mig som vanlig ett tag.
Och lite fasa för hur det kommer bli sen...kommer jag orka att umgås med någon överhuvudtaget?

Mycket skit som skulle ut så här mitt i natten.....

Nu kanske jag kan sova! ;-)
Ibland får man nog tåla lite skit om man ska läsa den här bloggen...;-)

torsdag 5 november 2009

Första inlägget från min nya leksak...

Har köpt en iPhone idag,och tänkte försöka skriva lite på sidan. Kan ju va bra sen när jag inte alltid kommer orka sitta vid datorn...;-)
Ja, jag erkänner...jag är lite prylbög...:-)
Kram på er alla!

onsdag 4 november 2009

Fortfarande inskriven

Jag är fortfarande patient på vårdavdelningen plastik/öron. Men jag är på perm!! Jätteskönt att få va hemma!
Jag hade tyvärr lite för mycket vätska i mitt drän, men har gott hopp om att få ta bort det och bli utskriven imorgon. Men än så länge får jag ju va hemma iaf. Otroligt skönt!
Fast det innebär också att jag måste ge mig själv en spruta varje kväll kl åtta... C var tilltänkt uppgiften, men jag försökte själv igår och det gick alldeles utmärkt!! C var jätteimpad...;-) Jag med, när sant ska sägas...;-)

Vi fick ett långt möte med kirurgen idag. Han tog sig jättebra med tid och förklarade länge och ingående alla frågor vi hade.
Jag har svårt att återge allt, men det kändes inte sämre än igår iaf...
Faktum kvarstår ju att cancern har spridit sig och att det annolikt betyder att den är av den aggressivare varianten, men de tänker ge mig hela batteriet av behandling och mera kan man ju inte göra.
Jag kommer alldeles säkert få både cellgifter och strålning, och inte omöjligt att det blir två olika hormonbehandlingar också.
Dessutom osar det gen-förändring lång väg och det i sin tur betyder att jag opererar bort kvarvarande bröst så fort det bara går. Sannolikheten för att jag ska utveckla cancer i det bröstet är ändå rätt liten under pågående behandling, så vi vinner inget med att göra nåt med det nu.
Fast gör jag inget är sannolikheten tydligen över 80% att jag även ska utveckla cancer i högra bröstet...

Vilket måndagsexemplar man är...;-)

Jag känner mig iaf inte i sämre skick än igår, och det går säkerligen på rätt håll hela tiden. Det är otroligt vad vi kan acceptera när vi bara måste.
Fysiskt mår jag rätt bra. Bra rörlighet i axel och arm fast jag har tappat känseln i övre delen av armens och axelns baksida. Det kommer kanske tillbaka, men de kan inte lova nåt. Känns ändå som en pytteliten skitgrej...!

Tjejerna har iaf varit på dagis idag. De får va där precis när vi önskar och har behov. Så skönt med förstående människor som tänker på barnens bästa!!
De frågar inte så mycket, men klappar på mig hela tiden. (barnen alltså...;-)) Jag får supermånga kramar och pussar, och ibland vill de titta på hur bandaget ser ut. Linn är mest orolig över sprutan jag behöver ta varje kväll...
Igår när de hämtade mig på sjukhuset fick jag två gosedjur som de själva hade gjort på Build-a Bear i Malmö. Där får man stoppa i ett hjärta som man först pussar och sedan fyller med goda tankar och önskningar. Jag fick en rosa-lila nalle (Linn säger det är en katt) som heter Isabelle och en sibirisk tiger som heter Agnes-Elisabeth.
Mina små godingar!!!!!!

Jag fortsätter få många underbara sms och idag har jag minsann också fått en jättefin orkidé från några av mammorna (med familjer) i Linns grupp. Känns helt underbart med allt stöd vi får!

Nu ska jag titta lite på tv med min familj och sedan blir nästa projekt att tvätta håret.... ;-)

Kram på er alla!!!

tisdag 3 november 2009

En kortis...

Jag tänkte bara skriva några linjer om vad som hänt. Är inte riktigt på topp idag, men vill ändå att ni ska veta.

Operationen igår gick jättebra. Jag var lite snurrig efteråt, men mådde inte illa ett dugg! ;-)
Opererades vid halv tolv och kom ner igen på avdelningen lite innan fem.
Jag fick inga besked om vad de hittat igår, men idag vid tio tiden kom kirurgen förbi och pratade med mig.
Det visade sig tyvärr va lite dåliga nyheter. De tog ut tre så kallade portvaktskörtlar. I två av dom hittade de cancer. Det betyder att de då tog ut fler lymfkörtlar. I armhålan har vi en "fett-kudde" och i den finns där 10-20 körtlar. Denna kudden tog han ut. Svaret på analysen av dessa körtlar +analysen av själva tumören får jag om ca två veckor. Då kommer de att veta vad det är för typ av tumör, hur den beter sig och hur stor spridningen är. Det som iaf är säkert nu är att jag kommer att få både cellgifter och strålning. Sedan kommer jag kanske behöva gå på hormontabletter också ifall tumören är hormon-positiv.

Jag hade verkligen hoppats på ett annat besked idag, och dagen har varit jävligt tung!
Men samtidigt får man se framåt och tröskeln för vad som är goda nyheter har verkligen sänkts...;-)
Det ända jag vill får veta nu är att det inte finns mer cancer i min kropp. Att kirurgen fick ut allt nu iom att han tog hela kudden.
Sen kan jag ta hela skiten med cellgifter och strålning. Då betyder ju det bara att man säkerställer att det inte ska komma tillbaka.

Så, det blev ju rätt lång ändå.... Jag är väl inte känd för att hålla mig kort, direkt...;-)

Jag vill bara säga tusen tack för alla sms jag fått! Jag orkar tyvärr inte svara på de just idag, men ni ska veta att det betyder otroligt mycket!!!!
Sköt om er allihop så hörs vi snart igen.

//Elisabeth

söndag 1 november 2009

Tusen tack!!!!!

...till alla ni som skickat gulliga, omtänksamma sms eller på annat sätt visat att ni tänker på oss!!!

Som jag sagt innan; jag är otroligt tacksam att ni finns här runt oss just nu! Även fast inte alla är fysiskt nära så känns det verkligen skönt att veta att ni bryr er så mycket om oss.

Det känns lite overkligt inför imorgon... Kommer säkert att gå jättebra, men vet att jag nog inte kommer va särskilt hög i hatten när vi kör in till UMAS.
Jag ska försöka förmå C att gå in här imorgon med lite info, men lovar inget;-)

Jag återkommer på onsdag, tror jag.

Tack igen alla! Både familj och goda vänner!

Kram//Elisabeth