Sjukhusdag

Igår skulle jag ju in till sjukhuset för att ta mina vanliga prover. Eftersom jag trodde jag hade rätt lågt hb kombinerat med att jag börjat hosta igen sedan några dagar tänkte jag att jag skulle va duktig och gå inom på cyt.mottagningen och kolla om de ville ha några extra prover tagna.  Det ville de ju förstås.
Sedan sa hon "och så kommer du tillbaka hit så ska en doktor titta på dig"......;-) Ja, ni förstår ju vartåt det barkar....Min dag spenderades på cyt.mottagningen varvat med en liten lungröntgen. Från 10.15 till 16.00.....

Jag hann ju definitivt inte in till stan för att införskaffa present. Inte ens lite lunch förräns jag lackade ur vid två-tiden och sa att antingen får jag gå och äta nåt på stan eller så får ni ge mig nånting!  Då fick jag en paj. Inte precis vad jag hade tänkt mig, men va f.... det var ju mat!!!;-) 
Jag borde ju vetat - man liksom suuuugs in på den avdelningen och sen kommer man aldrig därifrån. Inte konstigt sakerna tar tid när det är en jourdoktor och jag tycker ju faktiskt det är riktigt bra att de kollar en gång för mycket, men jäklar vad långdrygt det var;-)

Jag träffade dock en kvinna, Iris, som låg och vilade upp sig efter en leverbiopsi. Hon har levt med förfärliga smärtor i flera veckor och varit ut och in i vården utan att någon hittat vad som är fel... Som tur var så togs det lite av en slump en CT-buk av henne.  Där hittade de "förändringar" i lever, njurar och lungor..... Hon har dock inte fått någon diagnos, utan väntar nu på svar från denne biopsin. 
Fick två riktigt trevliga timmar som sänggrannar;-)  Det är verkligen märkligt hur enkelt det är att prata med totalt okända människor.

Då jag kom hem hade våran byggare kommit. Vi ska ju äntligen sätta igång med våran renovering och nu var det dags för att komma och titta.  Det känns så skönt att äntligen bli färdiga.

Då han hade gått var det redan sent och vi behövde äta snabbt. Blev lite hämtmat och sen fotboll på tv'n. Då vi hade ätit var jag dock så slut att jag knappt kunde stå på benen.
Jag ramlade ihop i en hög på soffan och där blev jag tills det var dags att gå upp till sängen.

Jag är så innerligt trött på att vara trött! Fattar ju också att kroppen är helt körd i botten och upptagen med att försöka reparera sig efter alla cellgifterna, men det kommer likafullt som en total överraskning varje gång att man kan bli så totalt utmattad.
Jag tycker att jag varit så jävla duktig hela denna tiden och jag tycker framför allt att jag ska få må bra nu. Tycker inte att jag begär så mycket - en liten grej varje dag borde jag ju orka med, eller hur? Utan att ramla ihop totalt efteråt...
Nu har jag sannolikt en infektion i kroppen också, men de avvaktar med antibiotika - vilket jag iofs tycker bara är skönt. Så less på tabletter som ska tas hela tiden.
Inatt fick jag dock feber och frossa - igen... Förmodligen är det bara för att jag blir så slut i kroppen och den är redan så körd i botten att den reagerar lite konstigt. Nu på morgonen hade jag absolut ingen feber...
Vågar inte ringa cyt.mottagningen och berätta för då hamnar jag väl där igen fortare än jag hinner säga kaka......!!!! ;-)

Nä....nu blev det mycket klagande. Aja, ni står väl ut! ;-)
Idag ska jag ta det himla lugnt. Försöka få tillbaka mitt lukt och smaksinne så C och jag kan få till min överraskning ikväll;-)  Går det inte så får vi väl göra det nån annan dag!

Det är sol och varmt så en liiiten promenad och sedan altanen med mitt sticke.

Kram på er!
Elisabeth