Den 9. september 2006 kl.09.36...

...kom vår andra lilla guldklimp till oss. Agnes föddes och i ett slag var jag plötsligt tvåbarnsmamma. Helt enkelt underbart!!!

Så idag fyllde världens finaste Agnes hela 5 år. Hon har haft en skön dag hemma från dagis med frukost på sängen och paketer. Hon sover nu - mycket nöjd med dagen...

För två år sedan firade vi Agnes födelsedag i Frankrike. En underbar dag - massor av sol och värme. Och inom mej en enorm ångest som åt och åt.
Jag hade upptäckt min knöl bara två veckor innan och då vi åkte på den efterlängtade semestern till södra Frankrike var det med vetskapen (för inom mig var jag helt övertygad om att det var skit) att jag förmodligen hade cancer.
Vi hade tre veckor där som var fyllda av sol och värme, barnskratt, sandiga tår, god mat, långa stränder, gamla slott - och inte minst en dödsångest som hade mig i ett järngrepp.

Nu har det gått två år. Jag kommer så väl ihåg att jag satt på toa där nere och hoppades att jag skulle få uppleva Agnes 5 årsdag. Just då kändes det som att det skulle vara en seger. Och det var/är det ju!
Här sitter jag, två år efter och är otroligt tacksam för att jag kunde pussa mina döttrar godnatt ikväll och få vara med en födelsedag till.
Det är inte självklart. Inte för någon.

Bilden nedan är ifrån idag. Efter mycket regn här nere i Skåne har vi idag haft en helt underbar dag. Det syns på kisandet!! ;-)
Vi har nyss lämnat storasyster Linn på skoldisco och införskaffat festis, chips och dippa. Livet har verkligen lekt idag!

Så med denna soliga bild avslutar jag för idag.

Kram på er allihop, och ta hand om varandra!

Elisabeth

Återbesök igen...

...och det gick bra även den här gången.
Det blir långt mellan inläggen här på bloggen nu, men det känns helt rätt. Tänkte ändå att jag kunne berätta att jag varit på återbesök idag och att jag fortfarande kan visa upp ett OK-stämpel.

Det känns ju ändå som att det på något vis är en liten seger varje gång jag kan gå därifrån lite lättare i hjärtat...
På tal om hjärtat så skall jag ha en ny undersökning av detta organ inför nästa återbesök i december. Även en liten mammografi av kvarvarande bröst ska klämmas in. 
Läkaren (som för övrigt inte var en  av de "vanliga") tyckte dessutom att jag skulle ringa till plastiken och tjata lite. Jag har efter lång väntan -remissen gick iväg i december - fått ett brev (i maj) som talade om för mig att de fått min remiss och att de skulle återkomma inom 5 mnd..... Långsamt? Näää...

Denna nya läkare var verkligen extremt noggrann i sin undersökning... Inger - om du läser detta... Vi var nog där samtidigt idag - hos Lena T, eller hur?  Visst var hon så noggrann så man verkligen hann bli lite orolig...?!

Å andra sidan - det kändes riktigt bra att bli stämplad OK efter en sådan undersökning!!!

Nu skall jag strax gå och nanna;-) Bara ut med vovvarna först...

Kram på er allihop!
Elisabeth

13. juni 2004 kl 08.57...

...kom det en liten flicka till oss - och nu har hon hunnit fylla 7 år.
Världens finaste, underbaraste Linn har firat sin födelsedag idag och sover nu - ganska så nöjd;-)
Imorgon väntar skolavslutning och sedan är det sommarlov.

Jag tycker bilden är fin (även om jag inser att jag kanske inte visar upp mig från den snyggaste, mest stajlade sidan;-))
Dock är kärleken den visar finast och stor - störst...

Kram till er alla!
Elisabeth

OK-stämpel igen!...

...såååååå skönt!  Anspänningstiden innan återbesöken blir kortare och kortare - denna gången slog det mig egentligen först då jag satt i bilen på väg från jobbet in till sjukhuset att "shit, proverna kan ju va konstiga!!"
Det var de dock inte! ;-)  Inte en röd siffra nånstans och klämmandet gick rätt snabbt och lätt - dock inte slarvigt! Han känner¨väldigt väl genom både kvarvarande bröst och den opererade sidan - även armhålorna, hals och längs med nyckelbenen känns noggrannt igenom. Inga konstigheter och det känns ju helt underbart!

Dock var min hjärtscint inte utan anmärkning - mitt värde hade gått ner från 62% (hade 67 innan jag påbörjade herceptinet) till 55%... Det är den lägre gränsen för normalvärde. Inte så kul, men enligt onkologen inte heller så oroväckande. Dock skulle jag göra en ny hjärtscint i juni. Känns rätt märkligt att det har gått ner såpass mycket för jag känner mig verkligen rätt så pigg. Förra veckan sprang jag (läs: joggade lätt) 1 mil måndag och onsdag och sedan 7 km lite snabbare på lördagen. Låter ju inte direkt som jag skulle vara på väg att få hjärtsvikt, eller hur?
Ja, ja, nog om det - det lär väl visa sig i juni;-)

Frågan om hur vi skall göra med mitt kvarvarande bröst togs också upp. Tydligen är det inte utan problem som alla dessa inblandade doktorer kommunicerar... Det är remisser hit och begäran om kompletteringar dit och kontentan av det hela är att det drar ut på tiden... Förvånande? Nä, inte särskilt;-)
Nu är det väl så iaf att plastiken har mycket att göra (förvånade?) och därför vill de ju veta hurpass bråttom det är med mitt bröst. Så nu ska genetikern i Lund uttala sig om detta, fast det kan han ju enbart göra via min onkolog. Att prata direkt med plastiken går ju inte för sig! ;-)
Nu låter det kanske som jag är lite irriterad, men se; det är jag inte. Det går ju sin gilla gång och bröstet försvinner väl så småningom. Tanken från plastiken nu är att rekonstruera det ena och sätta in implantat på det andra samtidigt. Vi får väl se - jag ska väl få lov att säga vad jag tycker också innan de ger sig på mig.

Nu är det vår och jag har blivit stämplad OK ännu en gång. Det är helt underbart!

Kram på er allihop!
Elisabeth

Himlen har fått en ängel

Jag vet fortfarande inte riktigt om jag vill skriva det här inlägget - men jag har nog inget val. Precis som en annan bröstsyster skrev i sin blogg så var Linda en tjej som berörde oss alla. Kanske speciellt vi som hade fått en liknande diagnos ungefär samtidigt.

Linda gick bort idag. Hon kommer inte hem till sin man och sina barn. Det ger en själv lite perspektiv - även om jag tyckte jag hade lite av den varan sedan innan så inser jag brutalt idag att jag redan har glömt bort en hel del. Jag som haft dumma gräl med mina två tjejer idag - allt blir så futtigt....
Samtidigt vet jag ju att allt är normalt. För mig och min familj är allting normalt - och jag blir så otroligt tacksam för att jag idag fick lov att fira min 35:e födelsedag. Det kunde varit annorlunda - och tro mig, jag vet att jag inte kan ropa hej ännu, men jag har ju trots allt fått lov att fira ännu en födelsedag. Det är jag innerligt tacksam för.

Mina tankar går till Linda, som gav så många så mycket, och till hennes familj och nära vänner som måste fortsätta utan henne.

Elisabeth

The Fantastic Four!!!

Måste bara berätta att jag igår kom hem från ett helt underbart dygn på Skansen i Båstad. Där var jag med mina tre bröstsystrar Viktoria, Annika och Ingrid.  The fantastic four helt enkelt...

Återigen förvånas jag av hur himla BRA det känns att umgås med dessa tre tjejer. Det var ju första gången jag och Viktoria träffade Ingrid, men det blir definitivt inte den sista! ;-) En underbar människa som det är otroligt lätt att tycka om!
Det kändes lite som vi alla alltid hade känt varandra - alla ämnen, både lätta och mycket tunga, avhandlades med samma självklarhet.

Jag tog inte många foton - de andra tjejerna hade varit mycket duktigare och tagit med sig sina bra kameror medans jag "bara" hade min mobil med dålig kamera. Dock är jag säker på att ni får se foton på deras bloggar! ;-) Det togs MASSOR!! ;-)

Jag hade tänkt skriva lite på bloggen igår, men energin räckte helt enkelt inte. Det tar verkligen på att umgås så intensivt ett dygn... C blev lite förvånad att han inte fick hem den utvilade frun han hade trott, utan en fru som nästan såg i kryss så trött hon var. Fast tröttheten var fremst mental - det är så otroligt underbart att prata med dessa tjejer, men jag förvånas över hur utmattad man blir. Det är väl bara att träna, antar jag - fler möten, så blir man duktigare! ;-)

Så, efter ett verkligen underbart dygn på spa tar man itu med vardagen igen. Med lite lenare och finare hud...;-)
Även om jag sagt att det är tröttande mentalt så ger det samtidigt så otroligt mycket!!! Jag längtar redan till nästa gång vi ses!

Nu har jag precis kollat de bilderna jag tog från restaurangen - och de var inte sådär jättebra, om man säger så...;-) Ni får helt enkelt hålla tillgodo med det de andra har producerat... Sorry, tjejer;-)

Imorgon är det dags för min (peppar, peppar, ta i trä) allra, allra sista behandling med herceptin... Det innebär också att det är det officiella slutdatumet för min behandling på cytostatikamottagningen i Malmö. Det känns såklart otroligt bra - och lite konstigt... Självklart är det lång tid kvar till en friskförklaring, men det är i vilket fall som helst en milstolpe av dimensioner. Nu ska jag faktiskt inte infinna mig på onkologen i Malmö förrän i april. Innan dess är det förstås blodprov och en hjärtscintigrafi igen, men annars har jag så att säga inget inbokat...;-)
Tumören jag själv hittade i mitt vänstra bröst den 28. augusti 2009 har inneburit mycket jobbigt, men även många bra saker. Det har gått en lång tid och varit en lång resa - som inte är slut ännu, men som äntligen börjar ta en annan form.

Jag hoppas snart höra från plastiken. Då återkommer jag säkert med mer info om hur en eventuell rekonstruktion kommer att göras.

Nu tänker jag sticka lite;-) Eller läsa, eller titta på en film i min iPhone eftersom C spelar bilspel på tv'n... En helt vanlig söndag i ett helt vanligt hem...;-) (ja, våra döttrar leker jättebra med varandra uppe på ovanvåningen. Vi har inte bundit fast dom nånstans! ;-))

Ta hand om varandra!
Kram på er allihop.
Elisabeth

Stämplad igen...

...och även denna gång står det OK! Så himla skönt!
Jag var inte riktigt klar över hur spänd och nervös jag var förrän jag andades ut efteråt... Kände mig rätt däckad resten av dagen;-)

Jag hade några frågor till min läkare, Martin, och fick de alla besvarade. Bl.a frågade jag om min onda höft som jag haft sedan augusti. Jag berättade att den gjort ont sedan jag dansade salsa i 40 min på Å o J's bröllop. Ont till och från. Min egen analys (och C's) går ju ut på att det borde gjort betydligt ondare nu än i augusti, om det skulle varit en metastas... Eller hur? Han frågade om jag behöver ta smärtstillande? Och svaret på det är nej. Så han tyckte nog också att det lät som ett inflammerad senfäste på höften, eller något i den stilen.
Dock gör det mycket ondare idag.... Är det inte typiskt?;-) Jag sade det precis till C och han kunde ju kallt konstatera då att jag ju var ute och gick i snön i stan igår - mycket. Dessutom promenerade jag även igår kväll. Så inte konstigt alls att det gör lite ondare idag.  Fast det är jobbigt - man blir påmind hela tiden och tankarna går ändå sina egna vägar...

Nu skall ju inte jag ha något återfall! Men vi tog ändå upp den nya behandlingsmetoden som kommer. Det är dragit igång en studie där Malmö får vara med. Inga patienter ännu, men det kommer säkert snart. Martin kunde berätta att när de använt denna metoden på patienter där alla andra möjligheter är uttömda, så har de ändå fått mycket goda resultat - mycket lovande.
Han trodde att detta kommer bli den ledande behandlingen för patienter med her-2 positiva tumörer, kanske även som förstahands behandling. Verkar på honom som det här helt skulle kunna revolutionera behandlingen av såna som mig. Mycket spännande.
Det gör att ett återfall inte längre behöver betyda döden - ganska skönt att tänka på.
I studien kommer det ingå patienter som fått sitt första återfall. Det måste ha gått minst 6 mnd efter avslutad herceptinbehandling för att man ska kunna få vara med.

Annars var alla mina prover bra - inga röda siffror nånstans. Bra!! Även mammografi och UL gick han igenom. Sedan var det dags för klämmandet;-) Inga konstiga lymfkörtlar hittades - BRA!!!!

Vi pratade även igenom det här med rekonstruktion - igen. Här i södra Sverige är reglarna så att det måste minst ha gått 2 år efter avslutad cytostatikabehandling innan man får göra en rek. Inte så konstigt egentligen. Dock har jag nu fått en remiss till plastiken för att prata med en av läkarna där om mina utsikter, och vilka valmöjligheter jag kommer ha. Finns det öht någon möjlighet för expanderimplantat på min strålade sida? Om det gör det så vore det det absolut enklaste - då kan jag få två rätt så likadana bröst.
Tanken är ju att så fort som möjligt ta bort även det andra bröstet och innan har jag tänkt att det kan jag ju göra när jag ska rekonstruera.
På senare tiden har jag dock börjat fundera på hur det kommer bli ifall jag nu då INTE kan få expander på v sida - det är ju ändå det mest troliga alternativet.
Då återstår det två olika varianter - antingen ta hud och fett från magen, eller samma sak från ryggen på respektive sida. Frågeställnigarna blir då... Finns det nog med  hud och fett på magen till TVÅ bröst? (inte alls problem, kan jag tycka...;-)), om inte finns det ju då flera alternativ - att antingen göra ett kroppseget bröst, och ett expanderimplantat, eller att göra två kroppsegna, det ena från magen och det andra från ryggen.
Vid det första alternativet är jag orolig för att det ska bli alldeles för stor skillnad på de två brösten - det ena kommer ju att bete sig som ett "vanligt" bröst och det andra kommer ju vara ett silikonimplantat så småningom. Och vid det andra alternativet så blir det två mycket stora operationer - inte utan risk för komplikationer med vevnadsdöd eller liknande. Vill jag öht ta den risken?
Då kommer vi till poengen med det hela - om jag inte kan få expander utan måste göra de stora operationerna, och jag då bestämmer mig för att jag lika gärna kan använda  protes på båda sidorna - ja, då kan jag ju ta bort det andra bröstet redan nu! Och därför har jag fått en remiss till plastik för bedömning nu.
Mycket resonerande kring rätt lite, men så är det iaf!! ;-)

Nu har jag en tid för herceptinbehandling på måndag - den näst sista! Så i läkarens protokoll igår skrev vi in ett SLUTDATUM!!! Den 17. januari 2011 ska jag vara färdigbehandlad.... Helt otroligt!
Jag ska göra en ny MUGA - en hjärtscint, avslutande sådan...;-)  Och sedan kommer jag gå på kontroller inte på cytostatikamottagningen utan två våningar ner. Nästa kontroll blir i slutet på april.

Ett mycket positivt besök allt i allt!

Nu ska jag ägna mig åt att njuta av semestern - och möjligen baka mandelmusslor när C kommer tillbaka från affären. Idag är målaren här och tapetserar - blir jättefint!

Kram på er allihop!
Elisabeth