...är inte jag, men Linn tappade sin första tand idag...
Jag tyckte det var så stort! Nästan i paritet med de första stegen;-) Blir alldeles varm inombords när jag tänker på hennes min då den plötsligt fanns i hennes hand.
Så...nu får ju tandfen dyka upp under natten och förvandla hennes söta, lilla tand till en guldpeng;-) Och jag får hitta en bra liten burk att förvara den i.
Det är de här ögonblicken som får mig att vara så tacksam. För livet. För min man och för hans min då hon tappade tanden. För mina döttrar som ger mig allt - alla små och stora glädjer. För all kärlek jag får.
Vissa ögonblick bär man med sig hela livet - och plockar fram om det ibland skulle kännas svårt.
Ta hand om varandra!
Kram på er allihop!!!!
Elisabeth
Att ha firat två födelsedagar
5 år sedan
Tänk, en guldpeng... när jag var liten var det en krona! =))
SvaraRaderaVisst är det stort?! Ett steg in i nästa fas i livet.
All kärlek till dig och din familj.
Kram
Annika
Så fint du skriver Elisabeth! Jeg er helt enig, det er de små øyeblikkene som betyr så mye! Klem til deg fra Hilde
SvaraRaderaÅh vad fint du skriver!!
SvaraRaderaHärligt med första tappade tanden! Minns än idag när jag själv tappade min första tand! :-)
Kram Linda
Hej!
SvaraRadera"Halkade" in på din blogg när jag googlade på Lydiagården. Jag fick bröstcancer i slutet av juni-09, då 31 år gammal. Jag fick min remiss idag från Landstinget och ska välja var jag vill åka på rehab. Så nu sitter jag och kollar runt på de olika alternativen. Har hört mycket gott om Mösseberg. Lycka till och hoppas att vi båda får leva friska, för det är vi värda efter den här skiten :) / Anna
åå vad du skriver fint och så sant
SvaraRaderakram lucka till kerstin