måndag 17 maj 2010

"Klarar du dig inte....

.....har du bara inte tänkt tilräckligt positivt..."

Detta läste jag på framsidan av sydsvenskan idag. Jag blev nyfiken och bläddrade fram för att läsa. En kvinna som heter Barbara Ehrenreich har skrivit en bok om den farlig positivismen (är det ens ett ord..?).
Hon tar upp något som jag faktiskt har pratat med min kurator om - detta att få höra "du är så positiv, så det här klarar du!" Jag förstår självklart att det är sagt i allra bästa mening och egentligen borde jag bli himla glad för att så många ser mig som så positiv och stark, men det är ju faktiskt inte upp till mig...

Nu känner jag mig gnällig när jag skriver detta, men det är något jag har tänkt rätt mycket på.
Jag tror nog att man kan göra skillnad i sitt liv beroende på hur man väljer att se på saker, men därifrån till att kunna tänka sig själv frisk?
Det ligger ju väldigt mycket skuld och dåligt samvete i det ifall man nu inte( mot all förmodan!) skulle lyckas. Det är förmodligen inte det folk menar när de säger så - att jag faktiskt ska tänka mig själv frisk, men å andra sidan ligger "positivt tänkande" väldigt mycket i tiden just nu. Jag tror det är lite farligt att hänga upp sig alldeles för mycket i det. Det kan bli ett fasligt stressmoment att hela tiden undra om man tänker positivt nog?

Äh...nu känner jag egentligen för att radera allt jag skrivit...vet inte riktigt vad jag vill med detta.
För att förtydliga så går jag verkligen inte runt och deppar och det är verkligen mycket lättare att prata om det här än att skriva några väl(?) valda linjer i en blogg.
Hoppas att några iaf förstår lite av vad jag menar och att jag inte blir ledsen ifall någon skulle få för sig att säga att jag är stark;-) Det här är bara något som jag tänkt mycket på.

Nu ska jag äta lite lunch - uten mat og drikke, duger helten ikke!!! ;-)
Det är ju faktiskt 17. mai idag och jag lämnade barnen på dagis iförd fölkdräkt/bunad!! ;-) Jag får inte anledning att använda den så ofta så varför inte, tänkte jag.

På uppmaning lägger jag in en färsk bild;-)

Kram på er allihop!!!
Elisabeth

12 kommentarer:

  1. Åh så fin du är! Och jag gillar "frisyren", inte lika traditionell som dräkten;-) Kram på dej och trevlig/glad 17e maj! (Hur säger man egentligen?!)

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker dräkt!!!!

    Jag förstår vad du menar med ditt inlägg. Är så svårt ibland att få omgivningen att förstå att bara för att jag är rädd för att dö, betyder inte att jag inte tänker positivt. Det är inte heller så att om jag dör så är det pga att jag inte tänkt tillräckligt positivt. Nej, det är för att jag har cancer. Däremot kan det positiva tänkandet få en att må så mycket bättre och ge livskvalitet.

    Kram på dig!!!!! Och trevlig nationaldag!

    Viktoria

    SvaraRadera
  3. Hallå där! Vad tjusig du är i din bunad! Glad nationaldag på dig Bettan! Många kramar från andra sidan. :-)

    SvaraRadera
  4. Positivism är ett ord, men inte i bemärkelsen optimistisk. Det är om jag inte minns fel en filosofi som säger att tänkandet ska baseras på empiriska fakta.

    Ha en trevlig syttende mai, och minns att det viktiga är att man inte ger upp, men man behöver inte alltid vara glad. Vi definieras av kontrasterna.

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Så väl jag känner igen mig. Får också ofta höra hur stark och positiv jag är. Förstår precis hur du menar!!!!!
    Kram
    Barbro A

    SvaraRadera
  6. Jag förstår exakt vad du menar. Lagom är bäst. Det går inte att vara positiv hela tiden. Så du får lov att "gnälla" (om du nu tyckte att du gjorde det)
    Det är bra om man inte tänker hela tiden också.
    Kram på dej. Fin i bunaden är du.

    SvaraRadera
  7. Liselotte Erndin Dahlberg17 maj 2010 kl. 19:43

    Har också fått höra dessa glada tillrop - du är så positiv och stark, du klarar det här! Ibland tror jag att det är ett sätt för människor att kunna pusta ut. "Vad skönt att hon är glad, då behöver jag inte ta tag i hennes sorgsenhet". Kanske tänker de inte så, men det är så mycket lättare för omgivningen när man är stark och glad mot när man är ledsen och har ångest. Många vet inte riktigt hur de ska tackla det och därför är det så skönt när någon som har det svårt ändå är positiv. Det tar liksom bort lite av deras egen börda. Jag menar på inget sätt att dessa människor är elaka men alla kan inte tackla en sådan sak som cancer, eller hur?
    Nu är det jag som svamlar, känner jag, men liksom du har jag också tänkt mycket på det här.

    Och du - du är JÄTTEVACKER i din dräkt!

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Så tjusig du är i din bunad!!!! Du skriver otroligt klokt. Fortsätt med det! Kram /Ingrid (EK)

    SvaraRadera
  9. Så fin du är!! Jag förstår och håller med till fullo om det positiva tänkandet! Finns inte en chans att man kan vara positiv och stark hela tiden genom en sådan här prövning.
    Jag kämpar dock mycket med mig själv att varje dag hitta en positiv sak, något som gjort mig glad, något att vara tacksam för. Det stärker mig, ger mig livsglädje och hopp. Det betyder ju inte att de ledsna och svåra tankarna inte också får plats... Det betyder ju inte heller att jag tänker mig frisk, men jag höjer livskvaliten under tiden och motiverar mig själv till att fortsätta kämpa och förhoppningsvis bli frisk.
    Kära fina du, jag hoppas du fick en fantastisk 17:e maj!
    Tusen Kramar
    Annika

    SvaraRadera
  10. Vad fin du är! Och vilken lycka för tjejerna att gå så fina till dagis :) Bra tänkt Elisabeth! Massor kramar Sanna

    SvaraRadera
  11. Gratulerar med dagen! Så fin du är!!! Min norrbagge-väninna berättade att det varit massor av parader i stan (Stavanger) där hennes barn varit med. Verkar riktigt kul att vara med om den norska nationaldagen. Funderar på om man skulle ta o besöka "granneland" nästa år...
    Jag tror helt på att det hjälper med en positiv inställning, men det får inte bli ett självändamål eller krav att tänka sig frisk. Men en kämparanda o envishet hjälper nog en bra bit på vägen. Sen måste man ha sina tunga stunder, annars är man ju inte mänsklig, eller hur. Om man inte slagit i botten hur ska man då veta när man når toppen?? Livet är en berg-o-dal-bana och det är nog meningen att det ska vara så. Samtidigt lär man sig att njuta av små stunder o ting man kanske aldrig annars lagt märke till - att ta vara på stunden o leva i nuet, dra ner på tempot o känna dofter, lyssna på ljud och känna efter. Viktiga saker i livet - det är det som faktiskt är LIVET. Puss o kram till dig från Cecilia S

    SvaraRadera
  12. Jag förstår precis.. hör ofta hur jag ska fixa det eftersåm jag är så positiv... Nja, de vet inte vilken kanin är jag ibland... Man kan inte vara hella tiden på plus sidan... Livet nu är som på gungan.. ibland är man hög upp, men ibland man dra sig också bak..
    Jag upplever att livet med C har mer "färger"... man ser, doftar, känner... mer.. Det som är bra.. och det som är mindre bra... Kram! S.

    SvaraRadera