lördag 14 november 2009

Lugnt och skönt

Idag sov vi rätt länge. Inte jättemycket spring inatt, men Linn kommer in minst en gång pr natt nu. Då kan hon ligga och klappa på mig en kvart. Lilla sötis!

Linn har för övrigt haft fullt program idag. Först gympa vid 10 och sen kalas för Erik och Minea på kulhuset i Trelleborg.
Svettigare ungar ska man leta länge efter!!! Tror nog de haft superkul:-)
Efteråt fick vi med oss Truls hem. Jättemysigt!

Jag får fortfarande hur många sms som helst. Och ibland dimper det tom ner lite blommor på dörren! Vi är otroligt tacksamma för alla tankar och tummar! SÅ många människor som håller tummarna gemensamt måste ju bara göra skillnad! ;-)
Vi håller som bäst på och landar. Det känns skönt att inte göra nånting. Bara ta det lugnt.
Conny är nog duktigare än jag på att känna lättnad just nu. Missförstå mig rätt...jag ÄR otroligt lättad, men jag vet ju att jag måste genom en massa cellgift och strålning...att få återfall då måste ju bara va för hemskt. Jag tror att just risken för att cancern kommer tillbaka är nånting som man lär sig leva med. Men det kommer ta lite tid, tror jag.

Nu kommer det nog kännas skönt att komma igång med cellgifterna. Även om det kommer ta hårt fysiskt, så GÖR man iaf nånting. Det är ju dom som ska hjälpa mig att förbli frisk sen! Inte långt kvar. Kanske bara två veckor...?
Har haft lite jobbigare tankar runt det att tappa håret. Jag har egentligen tyckt att...vaddå? Det är väl inget... Men nu känns det mer och mer. Jag vill inte att (speciellt) Linn ska tycka att det känns jobbigt att jag är annorlunda. Att jag ska se konstig ut. Tror inte det kommer va nåt problem här hemma, men det kan ju va annat om man ska gå ut.
Så...därför var jag igår inom hos Larsson & Lange, där jag brukar klippa o färga håret. Jag har en underbar tjej där, Johanna, som brukar klippa mig. Jag blir ALLTID nöjd! Jag fick tag på henne och frågade om hon kunde tänka sig att färga och klippa min peruk. Hon lovade att ställa upp och jag blev jätteglad!
Så nu känns det lite bättre. Jag kommer iaf se ut UNGEFÄR som vanligt, även om det förmodligen kommer va uppenbart att det är en peruk. Bättre än att det inte alls ska se ut som jag!

Nä...nu har jag skrivit långt. Ska lägga mig och slappa i soffan.
Jag har förövrigt fyllt på i tutten...så klyftan är tillbaka;-) "Bara" 6 dagar kvar till tappning...:-o

Kram på er alla!

8 kommentarer:

  1. Hej Elisabeth

    Starkt att du orkar ta tag i "tappa håret" dilemmat. Förstår helt och fullt att det kan kännas jobbigt, men jag är helt säker på att du är en av få som kan se cool, snygg och helt naturlig ut, även om du skulle sätta en papperspåse på huvudet ;)
    Massor massor kramar från Sanna

    SvaraRadera
  2. Du är underbar, Sanna! Tack tack:-D

    SvaraRadera
  3. Kjære Elisabeth.
    En liten lyd fra tanta Nina som følger med og tenker på deg. Du er så god til å sette ord på følelser og hva som skjer i og omkring deg. Og den skjønne familien din.Fint at du var fornøyd med legetimen.
    Takk for at jeg får lov å følge med deg.
    God klem fra Nina

    SvaraRadera
  4. hej kämpen!
    Nu var det ett par dagar sedan vi hördes av, men jag har följt din blogg från andra sidan sundet. Jag höll händerna krampaktigt i fredags!! Jag får snart byta mobilnr så att jag inte framstår som en envis säljare (vilket jag ju är...) som ringer er kvällstid! Ser fram emot att prata med dig i veckan Elisabeth. Hör av er om Linn vill titta hit och äta "favoritmat". Klart att du kommer att se hur cool ut som helst Elisabeth, oavsett peruk eller ej. kram från Katarina

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Det var härliga besked att läsa. Har tänkt mkt på dig, Conny och barnen. Håller med Sanna om håret, det fixar du! Cool tjej=cool wigg! Hoppas att ni nu kan samla nya krafter inför nästa omgång med behandlingar.
    Kramar från Lisett m. familj

    SvaraRadera
  6. Hej vännen!
    Jag är tillbaka i Sverige o det är med blandade känslor jag läser vad du går igenom. Jag vill bara att du ska känna att du duger som du är vad som än händer.
    Hörs snart igen. Stor kram Anita

    SvaraRadera
  7. Hej.
    Hörde genom Frida vad som hänt dig och din familj, och även om vi inte känner varann så väl, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig och följer din blogg. Kan bara föreställa mig alla tankar som snurrar i ditt huvud nu.
    Önskar dig ALL lycka i världen med ditt tillfrisknande och att behandlingarna inte blir alltför tuffa för dig.
    Kram från
    Jennie(Krantz(gr 2)

    SvaraRadera
  8. Elisabeth!

    Tack för de fina orden! Jag blir helt varm i hjärtat :)
    Kramar Johanna, Larsson&Lange

    SvaraRadera