...för igår var ingen rolig dag.
Mådde skit hela dagen. Magen försökte komma igång igen efter alla zofran och värkte hela tiden. Jag mådde illa konstant och var skör som en tråd.
Var ledsen och låg och bröt ihop totalt utpå eftermiddagen. Stackars flickorna undrade varför mamma var så ledsen, men hämtade strax mina gosedjur som dom gjort på Build-a-Bear i Malmö. Torkade mina tårar och kramade om mig.
Strax därpå ringde min sköterska, Eva, från onkologen. Jag skulle fråga henne om ett erbjudande om andra dosen influensevaccin som kommit från sjukhuset. Jag klarade inte ens prata med henne - jag bara grät. Hon var så förstående och hon har ju sett detta förut.
Problemet är ju att jag har mycket svårt att se mig själv som frisk i framtiden. Jag mår så jävla dåligt efter cellgifterna och ser dessutom så himla sjuk ut att det är svårt att se en ende på det här. Logiskt sett vet jag ju att jag kommer komma ut på andra sidan av den här behandlingen, men logik har inte mycket med känslor att göra...;-)
Efter nästa behandling har jag kommit halvvägs och ibland kan jag känna...YES!!Halvvägs!! Men alt som oftast känns det faktiskt som Herregud...Ska jag verkligen gå igenom det här flera gånger?
Det måste vara omöjligt att förstå för nån som inte gått igenom cellgiftsbehandling, men jag kan i dagsläget inte ens prata om, eller tänka på behandlingen i måndags utan att rysa i hela kroppen och bli fysiskt illamående.
Jag fick en kommentar på bloggen rätt tidigt som sade just det - att hon inte kunde se mina bilder utan att må illa och jag förstod inte riktigt vad hon menade... Men tro mig - nu förstår jag!
Resten av kvällen igår gick i filmens tecken. C hyrde ett par filmer, en till tjejerna och Harry Potter till oss. Jag hade dessutom en bra bok som jag läste till och från.
Magen gav sig lite efterhand och idag har det varit ok.
Vi har varit hos farmor och farfar och ätit bullar och fikat. Spelat uno har vi också gjort. Jag vann tre gånger! :-D
Nu ska vi göra lite mat. Jag känner faktiskt lite matlust och ser fram emot att äta lite god lördagsmiddag. Och äta godis sen;-)
Nu har jag klagat av mig lite. Känner dock att jag ska ta kontakt med kuratorn på onkologen. Jag tror jag behöver älta min framtid lite mer;-)
Hoppas ni alla får en riktigt god helg! Sköt om er allihop!
Kram//Elisabeth
Att ha firat två födelsedagar
5 år sedan
Hjälper det att "klaga av sig" så fortsätt med det! Hjälper det att slå på nåt så prova det också, eller frossa godis, eller vad du än kommer på så länge det är lagligt, eller om det nu skulle vara olagligt, så länge ingen ser. Saknar dig här på jobbet och tänker på er. Ha en skön helg, många kramar, Anna-Pia
SvaraRaderaAh, skrev just en kommentar men ser nu att den hamnade under 30 december eller nåt... så du får ta en titt där! ;-)
SvaraRaderaHur många behandlingar ska du ha och vad för sorts cellgifter får du?
kram!
Hej Elisabeth
SvaraRaderaÖnskar jag kunde ta några av dina skitdagar så du slapp!! Hoppas iallafall att du fick en mysig och skön lördagkväll och att du har en bra vecka framför dig. Håll i nu tjejen, för jag ser den friska Elisabeth framför mig när det långa värkarbetet är över. Du kanske ska tänka förlossning, det är du ju en hejare på!!
Massa massa kramar till dig från Sanna
Jag tror att du gör rätt i att be om att få träffa en kurator. Du har ju en bit kvar och kan behöva hjälp med att få ut allt det jobbiga.
SvaraRaderaMen glöm inte att njuta när du har chansen! Det är de där mysiga stunderna - med en god bit mat eller en mysstund med barnen - som gör att vi orkar med den här skiten!
Min erfarenhet är att barnen kan ta att man är ledsen, bara de vet varför.
Jättemånga tankar och kramar till dig!
Lider med dej & fasar för när jag ska må så där men skickar massor av styrkekramar till dej,,,tillsammans är vi starka & den där Mr C ska INTE få vinna,,,,vila, gråt,spy,le,kramas....
SvaraRaderaKramen
Hej Elisabeth
SvaraRaderajag önskar att det fanns en snabbvariant att medicinera bort alla dumma cancerceller och samtidigt lindra din smärta och oro för framtiden. Det är fullt förståeligt att det är mycket känslor som virvlar omkring för dig just nu. I din omgivnings ögon är du friskheten själv, alltid lika sportigt fräsch, allert, positiv och charmig. Det är ju liksom DU! Inget dåligt personligt varumärke att leva upp till!! Klart att medicineringen knäcker och att du inte känner dig som ditt vanliga jag just nu. Tillåt dig att vara ledsen. Med familjen och vänner som support så ska det här gå vägen Elisabeth.
kram på dig från Katti
Vilka goa barn!
SvaraRaderaJag har en kuratorkontakt som är alldeles fantastiskt bra. Hon heter Ann. Vilka fina inlägg du har fått här. Bra att du har nära och kära vid din sida i denna kampen, det behövs.
Jag tror det var jag som skrev något om att må illa bara man ser bilderna och blir påmind om hur det var. Jag känner väl igen den otroligt stora lyckan över att vara halvvägs! Njut av det!!!
Kramar och styrka till dig!
Inger
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag fick min diagnos feb-09 och är i dag färdigbehandlad.
SvaraRaderaSen jag fick min diagnos så har jag blivit så otroligt känslig och värst va just under behandlingarna.
Första 3 behandlingarna så mådde jag illa innan jag fått behandlingen och jag kunde inte titta på vätskor som va röda.
Antar att det är olika men jag mådde bäst av taxoter behandlingarna.
Vill bara önska lycka till och säga det att tänk positivt.
Att tänka negativt trycker bara ner en ännu mer och då blir man inte friskare.