Tisdag kväll

...och det börjar närma sig...

Jag har mått riktigt bra idag. All sjukdom borta. Hurraa!! Varit runt och fixat endel grejer. Passat på att äta god mat och promenerat. Tjejerna har varit på dagis och myst.
Vi har bakat lussebullar. Våra egna med smör och mandelmassa...MUMS!!!

Vi har berättat lite mer för tjejerna idag. Om hur jag kommer må. Att jag förmodligen kommer va lite tråkig och trött. Ligga mycket i sängen eller på soffan de första dagarna efter behandlingen, men att det är för att alla de dumma cellerna från den sjuka tutten ska försvinna. Att medicinerna går ända ut i toppen på stortån och till toppen på huvudet för att HELA jag ska bli frisk. Och att det är dundermedicin har de redan förstått eftersom vi pratat mycket om att håret kommer trilla av.
Det känns spontant som att Linn tänker väldigt mycket, men det kommer liksom inga frågor. Jag försöker att inte pressa henne, men jag säger med jämna mellanrum att hon får ställa vilka frågor som helst...oavsett vad det är hon undrar över. Hoppas bara att hon inte går och mår på nåt sätt dåligt över det här. Det syns att hon tycker det är lite "äckligt" när jag berättar om slangen som ska in i min arm. Jag försöker verkligen göra det till nånting både intressant och roligt/knasigt. Men Linn tycker verkligen inte om blod eller sprutor eller dylikt, och det här är nog på gränsen för henne. Det viktigaste måste ju ändå vara att jag så gott jag kan försöker visa att det är helt ok för mig. Det är ju dessa saker som ska göra mig frisk!

Och just det är nåt jag måste säga till mig själv just nu. Det börjar kännas rätt jobbigt, och jag har inte riktigt vågat känna på hur rädd jag är inför första behandlingen på torsdag. Det kommer bli ångestladdat, men det är nog rätt så naturligt.

Idag ringde syster Lotta från onkologen. Hon kunde berätta att jag har kommit i den tuffa behandlingsarmen med cellgifter varannan vecka. Och 8 behandlingar istället för 6.
Det känns ändå som jag på nåt sätt skulle blivit lite besviken om jag inte fått den... Det var ju ändå det man skulle ta ställning till...om man kunde tänka sig att köra den innan man fick säga ja eller nej till studien. Om man sen då inte skulle få den utan standardbehandling... Skulle nog kännas lite "tråkigt". Låter det knäppt?

Jag pratade med min kära syster nu ikväll. Känns så skönt att veta att hon kommer ner snart igen. Vi ska bara se lite hur jag mår så man kanske kan se nåt litet mönster. Det blir inte innan jul förstås, men jag hoppas hon kommer tidigt i det nya året;-) Jag kommer sannolikt att få min andra behandling lilla julafton... Kul va?

Hege, tusen takk for koselig prat!! SÅ deilig å vite at du fins og at du kommer snart igjen, selv om jeg kanskje ikke blir like morsom å omgås med;-) Det föles bedre i forhold til torsdag nå enn för vi pratet!

Imorgon är det dags för inläggning av picc-line. Det känns konstigt nog inte så himla farligt... Har fått veta att de lägger lokalbedövning (är inte spruträdd) och att det inte gör ont inuti när de för slangen in. Så då så! Det ända som känns lite jobbigt med det är att jag liksom är färdigpreparerad... Det är sista grejen som måste på plats innan de ger mig gifterna på torsdag.
Men å andra sidan....jag kommer knappast att förbli frisk om jag INTE får dessa fina gifter;-) Så därför; In med skiten bara! Ta kål på all jävla cancer som kan tänkas finnas kvar!!

Nu ska jag strax lägga mig. Måste ut med hundarna först bara. C har åkt till jobbet för att jobba natt, men han kommer hem tidigt imorgon för att följa med in till onkologen.

Så god natt på er alla!
Kramar//Elisabeth