Torsdag eftermiddag

...och jag har kommit hem från jobbet. Tjejerna har varit hemma från dagis idag med, men igår och idag har det varit Linns tur att ha feber. Skönt att ha ett så förstående jobb som fixar så vi slipper ta med tjejerna dit och byta barn på jobbet.

Phuuu, vilken dag det var igår... Undersökningarna gick bra. Jag vet förstås inget om vad de visade, men allt gick rätt så smidigt.
Jag trodde jag skulle göra ett ultraljud av hjärtat, men det var det inte alls. Det var nån form av kamera som skulle mäta in min hjärtfrekvens och sen fick jag två olika sprutor som skulle fixa så man såg mina röda blodkroppar och så att mitt hjärta lyste upp under undersökningen. Knäppa grejer!
Allt gick bra iaf, och jag var klar lite över tio.

Jag kände mig lite stressad och Johanna var lite förkyld så vi struntade i lunchen. (vilket istället resulterade i att jobbet fick supergoda chockladkolor!!!) ;-)
Gick runt och fixade lite julklappar och blev klar lagom till tiden hos perukmakaren.
Det var en trevlig upplevelse. Jag hittade t.o.m en peruk som jag fick med mig hem! Jag tyckte själv att den blev riktigt bra, och rätt nära hur jag brukar se ut. Jag ska möjligen klippa ur den lite till på sidorna, men det är bra att vänta tills man ser hur det blir utan hår under. Det gör det hela lite extra bulligt nu när jag fortfarande har mitt eget hår under.

Har haft en trevlig dag på jobbet med lite lagom trafik. Och imorgon är det dags för sista passet på ett tag... Känns lite trist, men det ska ändå bli bra att komma igång.
Igår var jag helt superslut då vi äntligen kom hem från farmor och farfar. En huvudvärk som inte var av den här världen, och tabletterna funkade sådär. Kände mig riktigt risig och trött. Medans jag satt och tyckte som mest synd om mig själv kom jag på att det förmodligen bara var en andeviskning jämfört med vad som komma skall.... Hmmmm... Undrar hur det kommer bli. Det är ju bara att vänta och se, men jag känner att jag inte direkt längtar.

Har visat mig med peruken på för tjejerna nu och de tyckte nog att det blev rätt mammalikt;-) Jag tog ett foto så ni får se hur jag kommer se ut lagom till jul;-)

Tjejerna är fortfarande rätt så mammiga. Eller egentligen pappiga också. Det är lite allmän separationsångest känns det som. Vi försöker förbereda dom så gott det går med att prata lite lagom om medicinerna jag ska få sen. Det känns som det går in och de är fortfarande väldigt snälla med mig och klappar på mig lite både här och där.

Mina andra lymfkörtlar har iaf börjat funka igen. Jag har nog i princip ingen vätska kvar under huden. Känns mycket bra. Fortfarande sådana kärlsträngar, men jag stretchar på rätt bra. Tycker själv att jag har mycket bättre rörlighet nu än bara för en vecka sedan.

Så nu väntar jag egentligen bara på att få veta vad undersökningarna igår visade(förhoppningsvis inget!), och få veta vilken behandlingsarm jag ska få. Bara en vecka kvar idag...vid den här tiden är jag precis klar på cytostatikamottagningen och förhoppningsvis på väg hem. Ska få första behandlingen kl.14.00

Nej, nu har jag svamlat tillräckligt!
Ta hand om er allihop så hörs vi snart.

Kram//Elisabeth