söndag 13 december 2009

Jävla picc-line!

Nu är jag redan trött på skiten... Inge kul. Det gör ont i linan så fort jag rör mig, och den har dessutom börjat blöda igen efter jag var inne på onkologen och fick den fixat igår. Och nu har det blött rätt mycket...
Nu får det va bra! Måste ringa vanliga avdelningen imorgon. Orkar inte ta tag idet ikväll.

Annars har vi varit på julgransjakt idag, men hittade inte den perfekta;-) Det får bli nån annan dag!
Fikat glögg och lussebullar. Jättemysigt!

Men nu är det tyvärr så att jag är less på skiten så nu ska jag äta risgrynsgröt och "sura" i soffan;-)
På den goda sidan idag så har jag inte behövt ta medel mot illamående... Det ni!

Kram//Elisabeth

4 kommentarer:

  1. Vilken skit! Det kommer dåliga dagar och då är det helt okej att spy av sig lite här på bloggen. Det är lite det som är meningen;)Men det var mycket trevligt som hänt under dagen också:) Lussebullar, glögg och inte så mycket illamående. Fortsätt fokusera på det positiva, det är du ju så grymt bra på.
    Puss o kram Frida

    SvaraRadera
  2. Herregud, jag mår illa bara av att titta på dina bilder! Jag har precis avslutat behandlingen, den är alltså fortfarande ganska nära mig så jag ryser när jag läser dina rader.
    Är du med i Pantherstudien med två veckorsintervaller? Den var jag med på.
    Picclinen var inte rolig, det håller jag med om!
    Var rädd om dig.
    kram Inger

    SvaraRadera
  3. Tenker så mye på deg Elisabeth. Skulle virkelig ønske du slapp alt dette. Men når det er som det er så er det bra at du får den sterkeste kuren. Så får kuren ta knekken på de slemme cellene. Tanker og klemmer oversendes fra kusina i Oslo. Skal hilse masse fra Guri også. Klem

    SvaraRadera
  4. Hej Elisabeth
    Fullt förståeligt att det är tufft och tröttsamt i detta läge. Du är fantastisk på att uttrycka glädjemoment under dagen och ditt positiva humör i grunden kommer att hjälpa dig långt. Men ibland måste man få sura, klart att du ska göra det, i soffan med något gott. Med full support av kramar från familjen förstår jag. Slår en signal i veckan, nu var det så länge sedan vi hördes av. Var rädd om dig, jag håller tummarna för att du ska må bättre kommande dagar! Kram Katti

    SvaraRadera