måndag 29 mars 2010

Sista behandlingen...

Ja, då var den avklarad... Den sista behandlingen fick jag idag. Och lika hemskt och jobbigt som det var att påbörja den 10 december förra året, lika underbart och fantastiskt var det att avluta den idag.

Vilken resa det har varit! Jag tycker att det har gått fort och jag känner att jag redan på nåt vis har börjat glömma hur jobbigt det har varit. Nu har jag ju biverkningar som ska komma nu de närmaste dagarna också, men det känns ändå som helt ok eftersom det är för allra sista gången.

Jag började dagen idag med blodprov på vårdcentralen. Och med febriga barn här hemma blev det inte mycket födelsedagsfirande imorse.
Vi åkte in allihop med två tårtor med oss. Jag blev avsläppt och de andra åkte hem. Hade en tid hos läkaren för biverkningskontroll 11.50 och sedan gick jag för att äta lunch på Krua Thai på Möllevångstorget. Mycket gott!

Tillbaka på cyt.mottagningen kl 14 för min behandling. Först ut var Herceptin och sen fick jag taxoteren. Precis då min sköterska skulle koppla herceptinet så kom en bröstsyster på besök. Jag har följt hennes blogg sedan jag fick min diagnos och hon har följt min. Även om vi inte har pratat förut och mailat bara nu inför hennes återbesök på cyt.mottagningen idag så var det precis som att vi kände varandra hur väl som helst! Det var helt otroligt trevligt och vi pratade nog i en dryg timma;-) Jag fick dessutom en liten present av henne som jag lägger ut en bild på. Vansinnigt välgjort och jag är grymt impad!! Dessutom smakade det jättegott!!;-)

Då vi kom hem igen hade C jobbat järnet här hemma. Jag fick oxfilé med underbar rödvinssås till middag och hemmagjord créme brulé till efterrätt.
Presenter fick jag också;-) Och blommor från två kollegor! Hade tyvärr inte mobilnummer så jag kunde tacka via sms, men ni ska veta att jag blev verkligen jätteglad för de superfina blommorna! Det värmde, kan jag säga!

Då min sköterska drog min picc-line blev det mycket känslosamt. Och sedan dess har jag känt mig väldigt skör. Antar att det är helt normalt, men det har gråtits MÅNGA tårar i eftermiddag/kväll kan jag säga;-) Det var en milstolpe idag.....verkligen!

Nu kommer jag lägga ut lite bilder och filmer. Både från idag och från tidigare. Håll till godo;-)

Tusen tack alla ni som hälsat och grattat på olika vis! Jag är fortfarande så otroligt tacksam för att ni finns och att ni bryr er så mycket!!
Kram på er alla från en trött men mycket glad Elisabeth

6 kommentarer:

  1. Ja, visst är det känslomässigt. Själv kände jag mig inte alls så glad som jag hade förväntat mig, utan det kom senare...
    Men det är många tankar och känslor som sköljer över en den där sista gången.

    Nu börjar resten av ditt liv Elisabeth. Och det ska bli så jäklar mycket bättre än vad det sista året har varit. Det VET jag!!!

    PS! Synd att du inte kan komma på min anti"kräft"skiva den 10:e. Då hade du fått träffa Ankan också...

    Kram!

    Liselotte

    SvaraRadera
  2. GRATTIS! Ja, dubbelt grattis blir det ju såklart. Måste vara fantastiskt att ha fått gjort det sista. Att dra picc-linen är ju det yttersta beviset för att det är slut på den här biten. Och jäklar vad lång slangen var......

    Kramar i massor
    Viktoria

    SvaraRadera
  3. Kära Elisabeth,
    Nu gråter jag för din skull och för min skull!
    Så skönt att dra picclinen!!!!! Tack för att du lade ut den videon. Det är min skräck av någon konstig anledning, hur det ska kännas rent fysiskt att dra ut den. Jag har lång väg kvar att vandra men din blogg hjälper mig otroligt mycket! Grattis till avslutad behandling och NJUT av livet!!
    Kram
    En cancersyster i Göteborg

    SvaraRadera
  4. Åh vad GLAD jag är för din skull!! Och SNAAAART är det min tur också att få min sista behandling. Fick min 5:e i torsdags och om drygt ett par veckor droppar gifterna in i kroppen för sista gången!

    Sen har jag ju visserligen en "resa" kvar med operationen och strålningen efteråt, men det får man ju ta då. Just cellgiftsbehandlingarna ska bli otroligt skönt att slippa!

    Grattis nu till din avslutade behandling och hoppas du får må så bra som möjligt nu i det härliga vårvädret!

    Kram!!

    SvaraRadera
  5. GRATTIS!!

    å vad jag minns känslan efter sista behandlingen min dotter gjorde! sista högdos.. sista tabletten (gick på cellgiftstabletter sista året)

    tanken svindlade.. äntligen var dagen D här..

    jag hoppas biverkningarna känns lite lättare att ta, denna gång, just för du vet att det är sista!

    fira!!

    kramar Monica R

    SvaraRadera
  6. Det hörs på din röst och känns i min tjocka som stockar sig i min hals hur stort det var när slangen drogs... Puh! Dags att fortsätta det goda livet!!! kramar från Therese B

    SvaraRadera